Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bekymren och sorgerna önskar jag skingra:
Jag vill ej som masken i stoftet mig slingra
Och kräla i jorden — och lefva som slaf.
För honom fins endast ett slags ära, krigsäran
för-värfvad med blod och med svärd:
Fast hungrig som tigern jag brann efter ära,
Jag fick ej en kvist af ett lagerträd skära
Med slipade stålet i hvirflande strid;
Och likväl i slagtningens yraste vimmel,
Min inbillning trifdes som gud i sin himmel
Och fann bland orkaner sin ljufvaste frid.
Han fann bland annat sin tillfredsställelse i att —
fattig, som han själf var — låta sina diktade krigsbussar
plundra alt det guld och silfver, de på sina blodiga tåg
kunde komma It, och aldrig visa någon försköning,
hvarken i de rikes slott eller inför kyrkornas silfverprydda
altaren; det är som ville han på detta sätt taga sin
skada igen och taga hämd för sin egen bekymmersamma
tillvaro — man kommer att tänka på berättelserna om,
huru de ökenresande, som äro nära att försmäkta af
hunger och törst, än ytterligare pinas af gyckelbilder,
i det klara källor och lummiga lundar hägra för deras
villade ögon — och i sammanhang härmed fröjdar*han
sig åt, att alla rika, som »måst gräfva efter vinst i
dyn», dessa »världens penninglystna lumpna slafvar»
en gång skola uppstå ur grafven som »nådehjon», att
de alla dock till slut måste lämna rikedom och titlar
kvar, då de en gång på uppståndelsens dag skola ropas
upp efter »nummer» och allesamman
— bli som nollor lika,
Hvad om ståndsskillnad än man må predika.
Ofta återkommer han till detta, att han fostrats för
slagfältet, att hans »eldsjäl» ej kan finna sig tillrätta
med det lif, han måste föra som officer i fredstid. Han
vämjes vid det fadda lif, denne i allmänhet vid denna
tid får föra, och som han också i flera dikter med den
kraftigaste realism och med hvass satir målar. Han är
— oaktadt hans kamraters omdöme, att han var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
