- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
34

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en ton lik en snyftning — »o minne, minne, o min
kärleks minne» — framtränger genom all denna oro, en
ton, hvilken, just genom det skarpa afbrottet, framklingar
så mycket vekare, i det den genljuder hos den läsande
och kommer denne att i sitt eget bröst känna ett styng
af den smärta, som ligger i den dystre, olycklige
Bep-pos ord, då han »blott om sin älskade drömmer, fastän
hon är död längese’n». Och ehuru han bittert anklagar
och fördömer sig själf eller rättare just på grund häraf
har man ej en kall dom, endast en djup medkänsla
öfver honom, som ett armt, olyckligt mänskobam, hvars
vilda natur aldrig lärt sig själfbehärskning, aldrig
underkastat sig några band och därigenom dragit olycka
öfver sig själf och den han höll kär, en olycka, af
honom så djupt känd och tolkad i hans sista mäktigt
sköna dikt, »Farväl», den, hvari han så att säga gör
upp sin räkning med världen och där det heter:

O, säg mig, hvar kan själen hvit jag skölja?

I glömskans flod, i Lethes kalla bölja?

Ty den förspilde får ej mera hoppas:

Förgäfves han en nåd af Gud begär.

Den ros, som vissnat en gång, mer ej knoppas;

Dess hjärtblad masken småningom förtär.

Hans varma känsla isas och förfryser,

När ej den sol, som henne värmt, mer lyser.

Min tankes vålnad, själens tomma hamn!

För dig ej himlen ler, ej våren grönskar.

Förintelse jag ber blott om och önskar.

Låt mig försjunka, död, uti din famn!

Det är en dyster bild vi få af Beppo, och intrycket
af den djupaste ensamhet öfvérgår hvarje annat. Då
andra samtida skalder, Nybom, Braun m. fl. visserligen
äro dystra och klaga öfver ensamhet äfven de, så
om-gifvas de dock af en hel skara vänner och, hvad den
förre angår, af än flera väninnor. Man behöfver endast
hastigt genombläddra Beppos dikter för att se, huru
långt mera allena han stod; ej en rad till far eller mor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free