Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hårige öfverstlöjtnant Morgenstjerne, som stupat vid
Böflfelkobbel i spetsen för I2:te bataljonen, medan han
gladde sig åt att se, hur raskt hans »Söndeijyder» stredo.
De lågo alla utan kistor, och korets och skeppets golf
flöt af blod; men omkring Morgenstjernes bleka mun
lekte ännu leendet.
Torsdagen d. 8:de juni blefvo 48 af dem, däribland
27 fiender, jordade på Sönderborgs kyrkogård. Men
tidigt, kl. 6 på morgonen, gick en dansk man in i
kyrkan. Alla liken voro nu lagda i kistor. Kistorna
stodo framför altaret sirade med friska kransar,
smyckade med vapen, blommor och dannebrogsband; alla
voro slutna utom en: den, hvari Leijonhufvud hvilade,
vacker i döden som i lifvet, ty döden hade kommit så
hastigt, att den ej hunnit förvrida ett enda af de ädla
dragen. Han låg i svensk uniform med en krans af
eklöf omkring pannan och en frisk rosenkrans på
bröstet. Kyrkan var för öfrigt tom, men bredvid den fallne
Leijonhufvud stod Silfverstolpe i stum åskådning af den
älskade vännen, smekte ännu en gång hans bleka kind,
tryckte för sista gången hans hand och störtade
snyftande ut ur kyrkan.
Samma dag blef Leijonhufvud jordad — på
Ulke-bölls kyrkogård. Hans grafkulle ligger vid
ingångsdörren på kyrkans södra sida. Inom granarna, af hvilka
den är omgifven, ha hans vapenbröder rest en granitsten
med ett stort hvitt marmorkors, och i en marmorskifva,
som står lutad emot stenen, ha de låtit inrista:
t
Svensk premier löjtnant
KNUT OTTO ERIK af LEIJONHUFVUD
födt d. 27 april 1823, falden i slaget ved Dybbel den 5*.te juni 1848 !
1 Joh. 3: 16: Ogsaa vi ere skyldige at saette Livet
til for Brödrene.
Dette Minde sattes ham af 2:den Bataillons Officerer.
Han var blott tjugufem år, då han stupade, men
vi skola tänka på kung Magnus Barfots ord: »till äran,
ej till åren, höfves det oss att gilja»; vi skola
ihåg-komma, att den har lefvat länge nog, som lefde med
Gud för ära och frihet, — att den, som lefde de få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
