Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intill närvarande tid, bland annat: —–»Hör! Det
er ingen Dansk, som nu taler — dette Tonefald er
Norsk — eller Svensk — ah! Saa ere de indbudte
deroppefra og derovrefra. Ret saa! Det er Naboer og
Söskende — vi ere alle Nordmaend!–» Och han
hoppas att de tider skola komma, då nordborna
församla sig till dylika folkfaster »paa Himmelbjaerget her
— paa Kinnekulle hisset — paa Krogkleven histoppe!»
Hans skildring af sin »Sommerrejse i Sverrig Aar
1836», som utkom 1840, slutar med en »HilsenogTak
forsidst til de forventede svenske Gjaester paa
Himmel-bjaerget d. 1 aug. 1841», hvari han med en innerlighet
och eld, som ej kan undgå att både gripa och röra,
utbrister: »vi staa på et Vendepunkt i det nordiske
Folkeliv.–-O, at jeg, gammel och magteslös
som jeg er, dog för jag henfalder i Stöv kunde udbrede
■den Ild, der har ulmet saalaenge under mine gule Haar
og end ej er udslukket under de graa. O, at jeg icke
skulde laegge et Hoved, som man har kaldt uroligt, til
evig Ro, för jeg saa min Ungdoms Dröm gaa i
Opfyl-delse!» Denna hans dröm hade varit, att de tre
nordiska folken skulle uppvakna från tunga drömmar till
käckt lif, till samförstånd och framtidsglädje.
Vi ha uppehållit oss länge vid Blichers
skandinaviska värksamhet; ty den intager ett särskildt och ensamt
stående rum i denna tids historia, och hans enkla, hjärt
liga ord hafva en annan klang än de snart följande
högstämda studentmötestalen. Blichers och Wergelands
»skandinavism» torde dock vara den bestående formen
för denna tanke, den i våra dagar enda möjliga.
Ehuru den förres bemödanden att draga svenskar
öfver till sina folkfäster i Jylland misslyckades, fortgick
dock under dessa år förbindelsen mellan Seeland och
Skåne.
Vintern 1837-38 slog en fast isbrygga öfver
Öresund, och märkligt nog, på samma da g och stund och
ovetande om hvarandras företag begafvo sig en flock
studenter från Lund och en annan från Köpenhamn ut
på isen att gästa bröderna på andra sidan; med glad
öfverraskning möttes man på halfva vägen. Så länge
isen blef liggande, företogos fortfarande utflykter af
smärre sällskap, och dessa ömsesidiga besök föranledde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
