Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Då månd folken samlas
å blomstrande vallen
Månde osådda
skördar växa,
nöd försvinna
och de trenne
bröders barn bygga
Skandinavien vidan.
Där skola goda
människor bo
och i alla dagar
sällhet njuta —
––hvarför icke hoppas, att en tid skall komma,.
då folken skola så besöka hvarandra: »Han, den rike,
som alt skickar», har ju lofvat det så. Eller är
kristendomens idé, »kärlek», ännu en sådan galenskap, att
man icke utan hån får hoppas på dess seger öfver de
mörka makter?»
Men med detta auktoriteternas misstroende som
ett tryck öfver sig, är det ej något segerrikt,
jublande och öfvermodigt studenttåg, detta det första
af året 1843, som nu drager upp till Svea rikes äldsta
punkt; det är, som de själfva kalla sig, en
anspråkslös skara »främmande, namnlösa, på alt utom
ungdomens hopp och hänförelse fattiga ynglingar»,
tveksamma om hurudant deras emottagande skall bli, och
därför i så mycket högre grad angenämt öfverraskade,
då de svenska myndigheterna visa ett oväntadt
tillmötesgående — hvilket emellertid för våra öron
visserligen ej låter så särdeles storartadt; så t. ex. då det
i den danska reseskildringen berättas, hurusom när
ångbåten med de unga resenärerna passerade Vaxholm, en
båt med 6 man och 1 officer rodde dem till mötes, och
då frågan, om detta var studenterna från Köpenhamn
och Lund besvarats med ja, hälsade dem med ett hurra,
som upprepades på fästningen. Äfven uttalas en
tacksam förvåning öfver tillåtelsen att i Stockholm gå i
land utan tullvisitation. — Här förekommer nu intet
fästande, inga högtidligheter; man ser sig om på egent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
