Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uti denna framställning som uti Fryxells
literaturhisto-riska utkast i synnerligt tilltalande belysning. Saken
blef offentlig och behandlades i tidningarna. Särskildt
Svenska Biet utlät sig ganska hvast om väntade
»politiska demonstrationer» och »markerad politisk tendens»,
samt meddelade ett rykte, att det i Danmark existerade
ett hemligt sällskap, som åsyftade att »republicanisera
hela Skandinavien».
Detta föranledde Atterbom att i en längre artikel*
uppträda och uttala sitt ord till ungdomens försvar.
Denna artikel var ursprungligen afsedd att införas
i »Biet», men utkom i stället som broschyr. — 1841
hade Atterbom i bref till Tegnér skrifvit, att han
ämnade understödja »Svenska Biet» med bidrag: »våra
åsigter med hänseende till denna tidning och
nödvändigheten af att understödja densamma öfverensstämma
fullkomligt.» — Nu vänder sig Atterbom emellertid bestämdt
emot tidningen och klandrar dess ton af hätskhet och hån.
Han säger här, att skandinavismen är af »lika rikt
innehåll som vördnadsbjudande skönhet». Det är »den
skönaste — ja, den skönaste — af våra dagars
företeelser», detta de tre skandinaviska folkens frivilliga
brödranärmande till hvarandra, i vaknad själfbesinning
af de ursprungliga blodsbandens kraf på hjärtlig sämja,
andlig enhet och syskonlig sammanhållighet.» Och
märkligt nog, Atterbom har samma tanke och uttalar
den i nästan samma ord, som Grundtvig 30 år förut:
folk, som utan undervisning förstå hvarandras talspråk,
nästan utan undervisning hvarandras skriftspråk; folk,
som ha samma stamfäder, samma ursprungliga åskådning
af människolifvets kamp i sin ställning mellan
gudomlighet och naturvärlden, dessa folk ha ögonskenligen af
gud och naturen blifvit gjorda till bröder. — Detta är
det, som nu börjat alt mera vinna bifall, och hur kan
man finna det underligt, att äfven universitetets
ungdom blifvit gripen däraf? frågar Atterbom. »Man borde
hvarken öfverraskas däraf, att sättet motsvarar ålderns
eld och lätt antändbara liflighet eller–-stämpla
detta sätt med kategorien af ett politiskt
kannstöpare-upptåg.» Efter att sedan klart och uttömmande hafva
* »Om skandinaviska föreningen och studenttåget från Upsala
till Köpenhamn», 1844.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
