Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under denna lifligt upprörda tid på visst sätt invärkade
på den allmänna stämningen inom landet och kraftigt
bidrog att lifva folket för den danska saken.
Nyboms dikt: »Så säga Sveriges studenter» saknar
icke stvrka och storhet. Detta är ingen kammarpoesi;
han står i innerligaste rapport till sin tid och sitt folk:
alt, hvad han diktar i skandinaviskt syfte, är också hans
eget inres trogna afspegling, är fullt äkta.
Dikten, som ej varit utan sin historiska betydelse,
lyder så:
Om alla strängar i din svenska luta
Dock voro lika många svenska svärd,
Och hvarje bön, de unga hjärtan gjuta,
En man, fullt rustad för en riddarfard;
Då kommo, Danmark, tusen svärd och män —
Men Sverge, SVerge — Sverge dröjer än.
Hur länge skall du öfverlägga, bida,
Du gamla läjon på okufvad strand!
Månn’ det ej klappar i din venstra sida?
Har du ej kvar din kända klo och tand?
Är ditt, som kvinnans, offer blott en — tår,
Ej svärd, som biter, icke arm, som slår?
Nog har du råd. Du har en rikedom:
Din gamla fana och din gamla ära,
En häfd, som gömmer, lik en helgedom,
Uppoffringens och hjältemodets lära.
Är nu den läran och den äran glömd;
Så sof din dödssömn — du är redan dömd.
Se, Danmark ser på dig. O, gif ett svar,
Det enda, som kan väntas ifrån Norden:
Att Sverge vapen emot våldet tar,
Vill nu med svärdklang gifva makt åt orden;
Säg till, men — säg med kulor och med krut,
Att Slesvig Danmarks är, nu som förut!
Men Sverige dröjde ej längre, Sverige började göra
sig redo. En stor del af pressen följde studenternas
exempel, och landsortstidningarne voro fylda af upprop,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
