Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnorna själfva uppfattade emellertid sin uppgift
under denna tid mera praktiskt och, som vi tro, i
grunden ej mindre poetiskt: de stickade ullstrumpor,
till-klipte bindlar, repade charpi, väfde, sydde, insamlade
penningar — vi veta fall, då svenska kvinnor lämnade
sina guldsmycken att försäljas till förmån för sårade
danske krigare; dr. Cronholm omtalar dessutom äfven
detta i sin Snällpost. Med ett ord, de svenska
kvinnorna nöjde sig i värkligheten ej med den passiva roll,
poeterna läto dem spela. De skrefvo inga dikter —
oss veterligt har ingen kvinlig skald besjungit denna
tid — de höllo inga tal och fästade alls intet. Om
de än icke direkt erbjödo sin hjälp vid lazaretter och
i ambulanser, berodde detta helt visst endast därpå, att
ännu ej Florence Nightingale väckt och löst spörsmålet
om kvinnan som sjuksköterska i krigstid; tydligt lade
de emellertid i dagen sin medkänsla, om de också ej
stöpte kulor, till hvilken syssla Talis Qvalis i sonetten
»Förbidan» satte dem.
Denna sonett jämte tre andra upplästes af skalden
på den fäst, som d. u maj hölls i La Croix’ salong
för Upsala studenter efter deras ofvan omtalade koncert
i Stockholm. De uttala en brinnande stridslust, och
högre och alt högre ljuder tonen ur Talis Qvalis’
stridslur; han förefaller lik en vred stridshingst, som af
otålighet stampar i marken och vrenskas så högt, att ljudet
far vida »kring landets alla ändar», ett skri, som han
själf dock anser svagt och vekt för en tid, då »rätta
skalden sjunger ur kanoner». Han ber och han hotar:
»Hvad? Äro alla våra männer döda?
Och äta harar våra fäders bröd?
Ett ädelt folk i fara är och nöd,
Och vi — se på hur tappra män förblöda!
Talis Qvalis är den mest krigiske af alla 1840-talets
skandinaviske skalder; han kan ej tiga, han nöjer sig ej
med att läsa upp sina dikter i ett fästligt lag; strax
därefter utkomma de i ett litet häfte och under titeln
»Vilda Rosor». Och strid får han också, fast i en
annan form, än han möjligen tänkt sig det, nämligen
ett tidningskrig med det hittills och i alt annat fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
