- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
169

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

O farväl, vårt rikaste hopp, vår-ära!

O farväl, du strålande, sköna solbild!

Ömt, som David Jonathan grät, din ungdom
Dig nu begråter.

Till prins Gustaf knyter sig 1840-talets varmaste
och skäraste poetiska stämning i Sverige.

3-

Endast denna ofvannämda dikt skulle helt visst ha
gjort Nybom folkkär, om han ej varit det förut. Han var
emellertid såsom bekant en af sin tids mest omtyckte
diktare; han täflade såsom sådan med Bottiger och
öfverträf-fade Malmström, den af honom korade sångardrotten.

Och orsaken härtill?

Nybom har i allmänhet ej sinne för värkligheten
i dess yttre konturer. »Hvad den där realismen
beträffar,» yttrade han en gång till oss — »så inte är det
meningen, att vi ska’ bli holländska plankstrykare? För
nog är det väl ändå så, att poeten skall taga värkligheten
inte naken, utan kasta öfver den ett skimmer — för se,
om en målare skall taga ett porträtt, så tar han dst ejr
då man grimaserar och ser sur ut, utan sådan man är i
sina bästa ögonblick — och är det karbunklar och
sattyg i ansigtet, så tar han, förb. mig, bort det, så att
ansigtet blir sådant vår Herre själf tänkt sig det och

velat ha det»–-»På papperet öfversätter man

sig själf, då man skrifver,» förklarade han en annan gång.

I dessa båda yttranden ligger en antydan om
Nyboms såväl fel som förtjänster. Hvad som gjort honom
populär är utan tvifvel just det, att han i hvarje
ögonblick ger sig själf \ sitt eget inre, med godt och med
ondt. Och största delen af vårt folk — den stora
massan — förstår helt visst utan svårighet en musikalisk, på
tumlande känslor rik dikt, där hjärtats inre stämningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free