- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
176

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rycker han i »parkernas frid», medan »Luna» huldrikt
och trånande frambryter ur nattmoln, både
klädnin-gens gaz och silket från barmen.

Höjden af romantiskt-vällustig galenskap tyckes
oss vara följande värs, i hvilket han beskrifver sin
älskades »furstliga tillmötesgående», och som vi ej kunna
undandraga oss att anföra såsom synnerligt betecknande
för hela genren:

Girigt jag plockat
Liljor i dalar,

Där ingen skörda
Fick mer än — jag.

Girigt jag plockat
Rosor på kullar,

Höljda af nattens
Mystiska flor —

Kullar, dem ingen
Vågat beträda. (!)

En dylik anda går genom en stor del af hans
dikter; ej utan skäl säger han i poemet »till en
skaldinna», att den »Boabdil», han skildrat i Alhambras
marmorsalar, är han själf; han slites mellan tvänne
k vinliga väsen: lidelsen och kärleken; han skiljer sant
och vackert på dessa tvänne; varmhjärtad, ridderlig
kallar han sig själf — men svag, och i sin svaghet ger
han stundom i sin dikt efter för lidelsen, för det
ohäj-dade, vilda begäret, medan han i bättre stunder själf
vänder sig bort från detta sitt sämre jag och endast
vill minnas, hvad rent han lefvat, älskat och diktat.
Och medan han låter sin lidelse på detta i sin
egenskap af romantiker konsekventa sätt fritt få tumla sig
i »välljud», trånad, svärma i toner, »kyssa friska
druf-vor från den älskades mun», är han fullt medveten om
sig själf, medveten om, att passionen här dödat
kärleken, och skälfvande af smärta söker han kämpa emot
den makt, som är nära att besegra honom; han
besjunger detta alt och utbrister sedan sorgset: Se mitt
Alhambra!

— — — — — Granada är mitt eget hjärta,

Som skälfver, grusas på en grund af smärta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free