- Project Runeberg -  Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet /
187

(1889) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han hade svårt att släppa våra händer, och hans
ögon skimrade fuktiga, då han med blicken följde oss
ut genom dörren — ty från stolen, där han satt, kunde
han endast med svårighet resa sig; och äfven vi hade
svårt att slita oss från den lilla sällsamma världen i
skaldens torftiga kammare. Utkomna på gatan i
solsken och rörelse, förekom det oss, som om vi varit
långt och mycket länge borta.

# #

*



Det var med siarblick Nybom förutsagt sin egen
framtid, eller måste man ej tänka på den förutnämda
dikten »Hösttankar», då man såg honom här i hans
ensamhet, lefvande endast i det förflutna, i minnet af
sin sångs »glada sköna segerdagar»? I ett bref af den
io februari 1872 skrifver han själf: »Nu är jag gammal
och ser världen annorlunda än förr. Många af mina
forna vänner äro döda, andra innehafva höga
befattningar i kyrkans och statens tjänst, några hafva, såsom
bibelns Jonas blifvit kastade öfverbord, och slutligen —
huru många hafva ej glömt sångaren med ungdomslyran.
Sådan är ödets lek. Jag krymper alt mera tillhopa
inom mitt eget skal, söker ej några nya vänner, utan
rufvar på gamla minnen. Det är en stannad olymp,
denna mina minnens värld, icke ett benhus. I mitt
hjärta dör ingen som en gång lefvat upp däri.»

Vänfast och trofast, förnöjd med sin lott, tacksam
för hvarje bevis på vänlighet från den värld, hvari han
fordom, eldig och kraftfull, hade en ej ringa uppgift,
tacksam för hvart och ett bevis på, att »sångaren med
ungdomslyran» ännu var ihågkommen, — sådan satt
han ännu för kort tid sedan i sin torftiga fristad. En
och annan gång, ehuru i svagare toner än fordom,
framkallade han ända in i det sista, »med diktens lätta
troll-staf» ett sångens källsprång ur »värklighetens skrofliga
klippborg».

Sålunda ha vi oss bekant, hur som, efter ett besök
af en hans goda väninna, som oväntadt för något år
sedan uppsökte honom i hans lilla kammare, han tac-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhfsis/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free