Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haf tack för det du bördan drog
I dagar och i årl
Haf tack för hvaije gång, du log
Och sväljde ned din tår!
Gud signe dig, som så förstod
Att vara arm och glad och god,
Gud löne alt ditt tålamod
Som läkte många sår.
Men sig själf trogen förbiser denne ideale
värklig-hetsman icke den kvinna, som af förhållandena ej
tillåtits utveckla hvarken det intellektuela eller det blidt
kvinliga, nämligen arbetskvinnan, hvars utveckling
visserligen riktas åt de yttre ting, som kräfvas för
uppehållande af hennes eget och hennes närmastes materiella
lif, men som ändock blir personligt utpräglad på sitt
sätt, äfven hon. En sann och äkta skildring ur
värk-ligheten, uppfattad af ett sympatiskt sinne, är dikten
»Gumman i Hagstugan», hvilken därtill visar medkänsla
och aktning för all ärlig sträfvan.
I sina unga dagar kunde Talis Qvalis med
ynglingens längtan efter kärlek halft svårmodigt säga: »Jag
har sett, hvad världen kallar det stora och det lilla.
Icke alltid var detta stora stort eller detta lilla litet.»
Som man ser han, huru kärlek kan visa sig under
mången skiftande form, och han blottar sitt hufvud för den
fattiga gummans jordafärd och säger:
När jag tänker än på hennes stilla
Jordafärd, som skred förbi vår port,
Värms min själ så som hon sällan gjort.
Jag har fått respekt, jag, för det lilla
Se’n jag sett hvad världen kallar stort.
Mellan det första och sista yttrandet ligger en
mannaålders sunda utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
