Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställe angående den »genre», den humoristiska, som han
valt: »Som jag valt denna genre, så faller det sig helt
naturligt, att jag ansåg den för den yppersta; ty äljes
skulle jag väl pröfvat mina vingsenor, och stält min
flygt åt ett annat håll. Jag anser äfven den fina humorn
värka långt mera än våra nyare skalders högtrafvande
febuseri. De tala om idel tårar och marter, samvetsagg
och brott, helvete och svartalfer, endast för att lägga
läsarens sinne på pinbänken; och efter en dylik lektyr
blir hjärtat tungt och själen bedröfvad. Men icke är
detta den sinnesstämning, som utgör vår lycka?
Hvarför skulle vi icke vara glada? Solen ler — hvarför
skulle då ej människorna göra detsamma? – – – »
Och i hans senare utkomna dikt, »Poetiska
Trosbekännelser», heter det i öfverensstämmelse härmed:
Aldrig jag satte min ära uti
Tårar att pressa, som mången.
Skäl till att gråta, det finna nog vi
Utan att ta det ur sången.
Glad och förnöjd emot himlen jag ser,
Solen däruppe — hon äfven ju ler.
— — — Så fort en stackare blifvit kär,
Skall världen veta, att så det är
Och i orimliga rim till henne
Skall hon beskrifvas från fot till änne,
Den första kyssen blir sen beskrifven;
Om den blef tagen, om den blef gifven,
Han redovisar oss samvetsgrant,
Fast Gud må veta om det är sant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
