Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Correspondenten 1833: »än tror man henne endast vara bestämd till
mannens hushållerska, än till hans älskarinna; på sin höjd
till erkänd moder åt hans barn; därefter rättar man
hennes uppfostran. Förnedrad till ett medel för främmande
ändamål, sätter man henne i en pension för att undervisas
i konsten att som näktergalen locka till sig en make, och
gör den korta perioden af hennes fjärilslif till hela
hennes lifs bestämmelse»; — i en sådan tid är det gifvet,
att kvinligt författarskap skulle väcka opposition på
många håll, och man kunde uppvisa framstående
auktoriteter härför äfven utom Sverige. Själfva frihetsmannen
Byron, som i sin diktning skapat kvinnogestalter af
sällsynt rikedom, af ideal skönhet, kärlek och kraft, är
skarpt hånande, då talet faller på vittra damer, så t. ex.
i första sången af »Don Juan», där dennes mor, den
lärda Inez, omtalas som ett »tvåbent räkneboksexempel,
en hel miss Edgeworths bok», och i »Beppo», strof 72,
förekommer denna framställning af haremskvinnornas
företräden: [1]
Du finner ej en haremsdam beläsen,
Och skrifva värs försöker ingen på,
Gör ingen ordlek och är icke kräsen,
Postillor eller dram står ej att få,
Tänk, hvad där äljes skulle bli för väsen,
Men lyckligtvis så ges där inga »blå». —
– – – – – – – – – – – –
— — — Sin rätta plats bland tebordstanter
Och i en klubb af vittra guvernanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
