Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredrika Bremers nyss utkomna arbeten: »De ’Nya teck-
ningarne ur hvardagslifvet’ – – – har jag läst; de
voro ganska förträffliga, och hade varit det fullkomligt,
om galnpannan Angelika varit åt fanders. – – – Men
en så förtjusande karaktär som Adelaide har jag nästan
aldrig sett skildrad, om jag undantager Diana Vernon
i Rob Roy af Scott.» Och i en af sina noveller låter
han hjälten-löjtnanten uttala sina egna funderingar öfver
samma ämne sålunda: »Jag beundrar på det högsta
denna författarinna (Fr. Bremer), men ett väsentligt fel
har jag att anmärka på hennes, liksom i allmänhet på
alla fruntimmersromaner. Hennes hjältar, dem hon målar
con amore, äro nästan alltid despotiska, otäcka egoister,
om ej rent af skurkar. Den där Alarik i Presidentens
döttrar t. ex., hur hårdt, hur hjärtlöst, hur svartsjukt
behandlar han icke Adelaide, en af de älskvärdaste,
finaste kvinnokaraktärer, som någonsin blifvit skildrade.
Han var henne sannerligen icke värd, och jag tror aldrig,
att de kunde lefva lyckliga tillsammans, ehuru
författarinnan försäkrar oss det. Ligger sällheten i en stor
barnskara, så hade de visserligen funnit den, ty i Nina,
där vi som hastigast återse den sköna Adelaide, har
hon icke mindre än fjorton lefvande barn, hvilket kan
kallas rätt hederligt tilltaget, men i öfrigt tror jag dock,
att Adelaide måtte haft rätt sura dagar. Och Bruno
sedan i Grannarna, honom vill jag. ej en gång tala om,
emedan han är den komplettaste skurk, den nyare
svenska literaturen har att uppvisa – – – och denne i
brott sölade man gifver författarinnan till maka Serena,
som hon sökt göra rent af himmelsk. Det har
emellertid i mitt tycke misslyckats, ty jag rår Gud hjälpe mig
icke för det! den där Serena förefaller mig alltid som
en halt hvit anka. – – – Emellertid kunde man
nästan vara frestad att göra kvinnorna en svår – – –
beskyllning, då man läst några af dem författade
romaner; den nämligen, att den ädlaste kvinnan föredrager
den karaktärslösaste och nedrigaste mannen – – –
och grunden till det där liebhaberiet för moraliskt
fördärfvade hjältar, som förekommer i
fruntimmersromanerna, är att söka i kvinnans sublima, men vanskliga
tro att genom sin öfverseende mildhet och godhet höja
och resa den sju resor fallne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
