Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig mina foster blifvit klädda i trycksvärta», och i
ett annat bref berättar han med anledning af dikten
»Blick ur mitt fönster en höstdag», att general Lefrén,
som på begäran läst densamma, »förklarade sig särdeles
nöjd i anseende till dess komiska sanning.»
Någon högre tanke om sig och sin literära uppgift
hade Braun dock ej vid denna tid, och ej ens det mål,
han omnämner i sammanhang med sin polemik mot
suckpoeterna, var då ännu klargjord t för honom. »Det
hopp du äger,» skrifver han sålunda 1834 till
Ridderstad, »att min sångmö en gång kan gagna
fäderneslandet — är alt för öfverdrifvet och kan aldrig
realiseras. Den ende, som har eller får gagn af henne, är
jag själf; så förståendes nämligen, att jag med dess
tillhjälp kan fördrifva en annars odrägligt lång tid.
Hade jag någon ädlare sysselsättning, vore jag satt på
en post, där ihärdigt arbete fordrades, så svär jag heligt,
att jag skulle ge poesi och bläckhorn fan och aldrig
mer förspilla en minut af mitt lif.–:–»
Det är ledan för hans yrke, som drifver honom att
finna ett slags tröst i de poetiska utgjutelsema. Att
han sätter själfva skaldekonsten högt, framgår dock bland
annat af detta uttalande i hans märkligaste novell »Klara» :
»O poesiens allmakt 1 O I högt begafvade skaldenaturer,
huru stort, huru härligt är icke edert kall! Liksom
kristendomens första apostlar gå edra andar ut öfver
all världen att predika salighetens lära, att återupprätta
den fallna, att sprida ljus till de i mörker irrande. Som
Petrus fisken I människor, värfven I för Guds rike. Alla
sinnen, som ären öppna för det sköna, höra eder till,
och då I svängen er trollstaf, falla fjällen från månget
hittills förblindadt öga. Hafven I än tryckta af jordiska
behof och sorger genomvandrat en värld, har än
samtiden bemött er med otack och icke insett storheten
af sin skuld till er, så hafven I dock tröst i den
tanken, att ofödda slägten skola välsigna er och älska er
som deras högste välgörare.»
De »jordiska behofven» tryckte emellertid, såsom
nvss nämts, starkt honom själf, och hans skaldegåfva
blef snart ett värksamt medel att lindra dessa. I
Aftonbladet lät han, som han skrifver i ett bref, »af vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
