Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland alla yrken, man välja kan,
Är skaldens yrke dock sämst, försann;
Ty klen på Pinden är alltid grödan,
Och hur han släpar, han saknar födan.
Han lefver icke af morgondagg,
Och äfven skalden behöfver plagg.
Därefter förklarar han, att det vore mycket bättre,
om »han lärt sig göra skor», suttit nöjd vidsylbänken
och haft pengar till »mat och hyran, ty sylen inbringar
mer än lyran». — Man kommer ovilkorligen att tänka
på Nyboms: »jag tackar vår Herre, som varit så nådig
emot mig, ty till skomakare hade jag aldrig passat.»
I dessa båda yttranden ligger en antydan om den stora
olikheten mellan dessa båda skalder; den ene tillhör
delvis »suckpoeterna», men är oaktadt sina stämningars
ombytlighet af ett gladt, förnöjsamt sinne, som tycker
sig ha det så godt och så bra, då han på gamla dagar
får sitta i sin kammare och slipper frysa och svälta’;
den andre är främst bland »de glada skalderna», men
dyster, misslynt till lynnet och alltid seende något bättre
i det, han ej pröfvat, ehuru å andra sidan hans
klagomål i det hela taget ej voro oberättigade.
Sedan Braun lämnat sin militära bana, var det dock
skaldekonsten, som till hans död gaf honom en utkomst,
hvilken åtminstone befriade honom från att »svälta»,
ehuru den dock aldrig blef särdeles riklig. Tanken att
taga afsked hade han länge hyst; så skref han redan
1838 till A. Adlersparre, då han endast fyra år varit
officer: »Jag bär ännu tvångströjan, d. v. s. uniformen,
men jag hoppas till Gud att hafva aflagt den, innan du
återkommer från din förestående långresa. För ett
sådant lynne som mitt är tjänsten odräglig; ty man lefver
och röres endast i och för det eländigaste fjäsk, som
människotanken kunnat uppfinna!–-»
Det var ej endast den låga lönen och den
tvifvel-aktiga befordran, som kommo honom att längta efter
att bli fri från den »välsignade kronan»; det var
framför alt pedanteriet, det uppskrufvade, skrytsamma
militära skenlifvet, som ofta gömde så mycken låghet och
råhet, emot hvilket alt han uppreste sig. Dessa yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
