Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet en menlös blomma,
Som äfven vintem bar:
En bild utaf det fromma,
Hon allas blick betar.
Hon mildt i drifvan glöder
Och mildt mot solen ler;
Ej någon storm föröder
Den prakt, som oskuld ger.
Var glad i blomstertiden,
En gång den ända tar,
Men när den är förliden,
Stå hjärtats rosor kvar.
De kunna aldrig tynas,
(Det goda evigt är)
Och i din blick de synas
Och brinna härligt där.
Lef väl! Din lefnad vare
En fortsatt morgonglans,
Och dina dagar fare
Som lätta böljors dans!
Men dömes du att lida,
Så lid med ädelt mod.
Mot ödet kan man strida,
När man är from och god.
Ridderstad meddelar dock en tidigare skämtsam sång*
— redan från år 1834 — som rör henne, och hvilken var
afsedd att införas i den kalender Ridderstad och
Werge-land öfverenskommit att gemensamt utgifva. Dikten
åtföljdes af ett bref eller rättare en not, hvilken i all
dess ungdomliga omogenhet — Braun var då endast 20
år — angifver dels hans snart sagdt medfödda afsky
för det konstlade svärmeriet hos böttigerianerna, dels
den redan då anade oöfvervinneliga fienden till denna
hans ungdomskärlek: »–-’Engellina’ — så heter
nämligen min förtjuserska–namnet–förefaller
mig så tokroligt och expressivt, att jag upptagit det
och så kristnat min sötunge, som annars heter Ebba
B. Hvad stycket angår, så är det en bombastisk kärleks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
