Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, vet man blott sig älskad vara
Utaf ett älskadt föremål,
Då kan man icke vilse fara,
Ty själens längtan har sitt mål.
Då har man kraft i alla Öden,
Hur bittra de må vara än.
Man känner bördan ej af nöden,
När man är rik af kärleken. — — —
Den andra dikten, den sista han tillskref sin älskade
före hennes död, är visserligen mycket känd, men dels
är den så kort, dels så rörande vacker i all dess
enkelhet, att vi meddela den i dess helhet:
Du är mig kär! Från barndomsdagar
Du varit solen i mitt lif,
Och hän till dig min tanke jagar,
Att finna frid från världens kif;
Du är mig kär. Må mina öden
Bli ljusa eller mörka här!
Jag dock vill hviska in i döden:
Du är mig kär.
Du är mig kär. Om vägen villas,
Du endast för mig rätt igen;
Ty ej det högsta får förspillas,
Och högst af alt är kärleken.
Jag denna skatt vill troget vakta,
Min fröjd, mitt lif, mitt alt den är.
Fast vill jag stå och hviska sakta:
Du är mig kär.
Du är mig kär, du är mig kärast
Af alt, hvad lifvet äger kärt.
Hvad renast gifs, hvad högst, hvad skärast,
Jag i din själ mig finna lärt.
Du är mig kär i fröjd och smärta;
Och skiljer ödet grymt oss här,
Jag hviskar än med krossadt hjärta:
Du är mig kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
