Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna tids slcalder nästan utan undantag, och denna
hans religiositet yttrar sig nu både hvad bref och
dikter angår, hufvudsakligast uti tron på
människosjälens odödlighet och de »godas» och »frommas»
lycka i Guds rike. Redan i ett bref från yngre år,
långt före hans kusins död, 1835, skrifver han: »ofta
är jag färdig att tro på förgängelsen, dock endast i
mina mulna stunder — bevare mig dock Gud från
en sådan öfvertygelse —» och i ett annat bref, många
år senare, på hans eget dödsår 1860, skref han till
en vän, som förlorat sin hustru: »låt nu ej denna
motgång böja dig, utan möt den som en man. Vår
religion bjuder en skön tröst i ett blifvande återseende.
Håll dig till denna, ty det finnes ingen bättre.» Det
är den trösten, han själf hållit sig till, jämte tron på
de godas salighet och deras förböners frälsande makt;
härom vittna bäst de strofer ur dikten till »Den döda»,
1850, som vi redan anfört.
Vi hafva utförligt berört Wilhelm von Brauns rena
kärlekssaga, äfven därför att den utgör det bästa beviset
på, att det ej var den rätte W. v. Braun, som skrifvit
dikter, för hvilkas slipprighet han blifvit tillräckligt
klandrad.
7-
Den nu omtalade stora sorgen hade på Braun det
djupaste inflytande; den brände bort mycket af det slagg,
som fans i hans själ och gjorde honom visserligen
mycket mera orolig och dyster, men ock mera allvarlig
och djup.
Någon »kristlig» skald i likhet t. ex. med Nybom
blir Braun naturligtvis långt ifrån, ej ens i sina »allvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
