Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långt mera betänkligt att skrifva i ett liberalt blad än
nu för tiden. Att vara »Aftonbladist», om också blott i
följetongen, var något till den grad afskyvärdt, att honett
folk icke kunde sitta med en dylik hvarken vid
matbordet eller skrifbordet. Så snart det blef bekant, att
»kongl. sekter» Sturzen-Becker kastat sig åt detta håll,
kunde altså hans höga gynnare ej längre hålla honom
uppe med bästa vilja i världen, och oaktadt han skref
den tiden en särdeles elegant hand–tog man en
vacker dag statsrådsprotokollen från honom och lät
honom förstå, att i statens tjänst önskade man lojalt
folk och icke »sådana där».–-»
Det var ej någon obetydlig plats inom pressen,
han intog, då han i Aftonbladets redaktion efterträdde
»Aftonbladets P.», Palmaer, hvilken hittills varit denna
tidnings literatur- och teaterkritiker, som framför alt
(med sina »Nils Nilsson Nyberg» undertecknade »Bref
till Svenska Minerva» väckt så stort uppseende. Själf
hade Orvar Odd i Aftonbladet 1831 blifvit illa åtgången
för sin ofvannämda samma år utgifna »Romarskölden»,
om hvilken yttrades, att »hittills har herr Assar
Lindblad vunnit det egna anseendet af Tegnérs förste
efter-härmare. Det tyckes nu, som herr S. skulle hafva lust
att göra honom rangen stridig.» — Nu är det »herr
S.» som i sin tur blir »Aftonbladets pikante recensent»,
för hvilken så väl författare som författarinnor hyste
en viss respekt, åtminstone om man får tro fru Carlén,
som i sina minnen från 1840-talets författarelif betonar,
hvilken vigtig bekantskap han var för den nybörjande
författarinnan. *
Det var emellertid ej endast mot nybörjare, han
lät sin kvickhet spela; bekant är, huru han uppväckte
Almqvists outsläckliga harm genom att klandra ett hans
arbete, och på förebråelsen, att han understundom ej
vore rättvis, sade han vid ett tillfälle skrattande till
fru Carlén: »hvad vet jag? Om jag får tag i en
kvickhet, halkar den ned i pennan, innan jag vet ordet af,
* Huru han senare, då han redan lämnat Aftonbladet, behandlar
henne och hennes samtida »skaldesystrars» literära värksamhet —
oaktadt han med fru Carlén alltid stod på god fot — är redan
omnämdt.
FriheUn* sångarätt. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
