Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det brusande Sundet, framskymtande öfveralt mellan
träden med sina seglare, sina fiskarbåtar, sina plaskande
ångfartyg och den blånande svenska kusten samt Hvens
stela klintar på den andra sidan vattnet helt nära, helt
förtroligt.» (»Hinsidan Sundet»).
Alt för mycket uppsvensk för att kunna förstå att
uppskatta slättens skönhet, den skånska slätten omkring
Malmö och Lund med dess »enformiga bördighet, tråkiga
välmåga —–tröttande Guds välsignelse på åker
och äng», blir han dock lifligt anslagen af
Öresunds-kusterna, så mycket, att han här, ömsom i Helsingborg
och Köpenhamn, uppslog sin bostad för beständigt.
Det var visserligen de skandinaviska intressena,
som i främsta rummet förmådde honom att stanna i
omedelbar närhet af själfva härden för skandinavismen,
men utan tvifvel gjorde hans kärlek till denna natur
äfven sitt till.
Sundet och dess kuster intaga också ett väsentligt
rum i Orvar Odds naturskildringar; och han t. o. m.
försäkrar på ett ställe med liflighet, »att äfven Skåne
har vild natur», och att landskapsmålaren äfven i denna
provins, midt ibland åkrar och klöfverfält, kan finna
ämnen för sin »crayon och sin pensel».
En dylik »crayonskizz» tager han sålunda själf en
afton från den förr så allmänt besökta, nu för
längesedan försvunna träaltanen i en af Helgonabackens yfviga
lindar: »det var en höstafton af det vackra slaget, och
taflan målade sig mera intagande än någonsin. Endast
några lätta rosenmoln speglade sig i det lugna hafvet;
det tornbekrönta Köpenhamn med danska vallen
framsteg från horisonten genom den rena luften i en
förtrollande violett färgton; på vattnet lyste några hvita
segel, som gungande svanor i aftonrodnaden.»
Detta är Sundet i aftonbelysning. Hur skildrar
han det då ej i morgonglans, i storm!
»Föreställ er,» skrifver han i »Bref ä la Demoustier»
till baronessan P., »föreställ er, min nådiga, detta Sund
t. ex. en vacker morgonstund, då dess böljor endast helt
sakta krusas af en nordlig bris, och då från Kattegatt
posito! sexhundra seglare nästan på en gång med spända
dukar styra in till Helsingörs redd, eller, om vinden är
mera på sidan, kryssa i alla riktningar om och förbi
FriJutens sångarätt. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
