Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upphörde icke därför, och det behöfs icke häller, att
vara en god svensk i främsta rummet.»
Det är full sanning i de ord, han i Köpenhamn
1862 skref i den vackra »Tillegnan» af »Stycken i små
ramar», hvari han säger till sina vänner:
Och hvar jag än, af harm, af lust
Rycks med, går fram till ärlig dust,
Jag stolt de svenska färger bär,
Och svenska klingan tadelfri,
Med Dannemorajärn uti,
Mig dock af alla kärast är.
Som god svensk är det sålunda han blir
skandinavismen trogen, och ännu 1867 — således endast ett
par år före sin död, efter det året 1864 rätt grundligt
tillintetgjort de skandinaviska drömmar, år 1848 ej
förmått krossa — utbrister han med samma hänförelse,
med samma ungdomliga eld och förtröstan som fordom:
När sanningen går för folken opp,
Som sol öfver morgonsky,
Då tager idéen gestalt och kropp,
Då skapar världen sig ny;
Den dagen skall komma för Norden en gång,
— Till dess det lefvande hoppets sång!
Tre viljor, gjutna ihop till slut,
Med mål, som är klart bestämdt,
Tre händer, samlade till en knut,
Så borde det varit jämt!
Så skall det, trots alt, ock varda en gång,
— Och då den jublande segersång!
Vi betvifla att någon, vare sig han är vän till
skandinavismen eller ej, skall kunna känna sig oberörd
af denna skaldens trohet och kärlek till sin ungdomsidé,
af den starka tron på denna idées slutliga seger, denna
orubbliga tro, som gj’orde de ord till bokstaflig sanning,
som han 1863 yttrade till en krets af vänner, då han
efter några års vistande i Danmark, åter flyttade öfver
till Helsingborg:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
