Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allians», i grunden föga olik eller föga mindre
framtids-vigtig än den, hvarmed Ryssland till senaste tider förstått
att hålla de tyska stormakterna och därmed på sätt och
vis hela den tyska politiska utvecklingen i schack och
tillbaka inom om möjligt alt mera inknappade gränser,
— detta kunde Sturzen-Becker, denne »äkte svensk»,
ej smälta, han som lefde på en tidpunkt, då han just
trodde sig se, med åren 1812—1848—1855 som
stödjepunkter,, det ödesdigra inflytandet af denna »allians»;
detta kunde Orvar Odd ej förlåta den man, som han
ansåg ej vara svensk i hjärtat, och som han beskylde
för att ej tillgodose Sveriges intressen, ty Sveriges
lösen var då (1812), som i dag (1855): för Frankrike,
mot Ryssland; detta var nationens vilja trots det
Napoleonska »världstyranniet», detta dess öfvertygelse och
dess hopp. Till ytterligare bekräftelse anför han ett
par citat ur Schinkel-Bergmans minnen, som visa, huru
hären vid tiden för Napoleons ryska fälttåg »var helt
och hållet intagen för Napoleon, att själfva soldaterna
voro smittade af samma hänförelse, ja, det fans knapt
någon koja så liten och aflägsen, att namnet Bonaparte
ej banat sig vägen dit.»
Orvar Odd själf tager lifligt parti för Napoleon och
söker försvara honom emot beskyllningen att vara en
folkens förtryckare, han var enligt honom tvärtom
en konungars förtryckare. »Det bästa beviset för att
Napoleon, hur de gamla dynastierna än måtte
protestera, ägde i själfva värket i djupet af nationerna en
ganska tacksam jordmån för sin bedrift, ligger för öppen
dag i det fenomen, att de mångahanda nya institutioner,
han strödde omkring sig, hvar han drog fram —
organisatör och politisk skapare midt i vapenbraket — fattade
–-nästan ögonblickligt rot öfveralt och hafva flere-
städes ända intill den dag i dag är, öfverlefvat hans
makt, varaktiga monumenter af hans snille.»
Orvar Odd, denne revolutionens anhängare,
frihets-vännen, folkvännen, ägnar envåldshärskaren Napoleon
sin hyllning.
I den bekanta dikten »L/homme de la destinée»
besjunger han denne, sådan han drömt sig honom, i
den stund, då han, Napoleon, stående på Elbas
klippbrant, ser solen stå upp ur hafvet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
