Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vi på medvind väntade jämt
Inom ständigt samma diktaler
Och lappade våra segel på skämt, . . .
Försigtiga amiraler!
Så kom där omsider den väntade vind;
Den sträcker vimpelns tunga,
Den fläktar hälsa kring folkens kind
Och fyller, tidens lunga.
Och se, där ilar med säker gång
Re’n mer än en förbi oss,
Om bord är frihet och mod och sång,
Och man vinkar åt oss »adios» !
Men vi, — vi ligga i hamnen än
Och vinda långsamt vårt ankar . . .
Vi äro så hjärtans kloka män
Och hvälfva så djupa tankar!
Och följderna af denna betänksamhetspolitik?
»Vi hafva nu,» säger Orvar Odd 1855, »följderna
för våra ögon. Neutralitetspolitiken — den af
kom-mercerådet Wijk med så mycket kosteligt krydderi
inrökta svensk-norsk-danska neutraliteten af 1848 års
medlings- och posteleropolitikl Miséren alstrad af en
faute!»
Det är äkta orvar-oddskt språk. Lidelsefullt,
entusiastiskt, rakt på sak — »med öppet vizir» strider
han, äfven då det gäller att strida mot kung och
regering i de ting, i hvilka han anser dessa
myndigheter ha missvårdat de nationella intressena. Han är
dock, som vi förut sagt, långt ifrån den ende, som
vid denna tid, då den europeiska jämvigten så starkt
var rubbad, med otålighet knotade öfver den försigtighet,
som rådde i Sveriges utrikespolitik. Det är nu, 1855,
som Talis Qvalis i Aftonbladet i september skrifver sin
storartade dikt »Sveaborg» med anledning af ett falskt
rykte om denna fästnings fall \ ledd af samma politiska
åsigter, af samma sympati och antipati som Orvar Odd,
utbrister han med antydan på den »falska alliansen»
med Ryssland:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
