Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att öfvertygas om, hur den allmänna andan har
kommit i farten, hur företagsamheten* för hvar dag
eröfrar nya terränger, hur det har vuxit kraft i armarne
och mod i sinnena.»
Allmänandan åter — »och om något behöfs t
vårt land är det i hög grad j’ust detta,» yttrar han på
ett annat ställe — skapas af män, som sätta en ära och
glädje uti att vara gagnande medborgare; detta
framkommer äfven i en af hans ypperliga »Stanzer för dagen >r
då han, åter syftande på representationsförslaget, säger
till adeln:
De gamla anor bytas ut mot andra,
Medborgardygdens — mer än börd och blod —
Och bättre än med ärfda sporrar vandra
Är själf förtjäna dem med idrott god.
Det är denna hans uppfattning af medborgerlighet
och allmänanda, som låter honom — måhända, ja, helt
visst den förste i Sverige — redan 1845 se och
uppskatta betydelsen af den på initiativ af biskop Grundtvig
stiftade »nya skolan i Rödding i norra Slesvig», den
första folkhögskolan, »denna vackra och patriotiska
inrättning,» hvars uppgift, »att meddela allmogens söner
den något universellare bildning, som de annars hittills
måst söka vid statens läro värk —–utan tvifvel
skall gifva en mäktig lyftning och påskynda
utvecklingen af alla de hälsosamma resultater, man däraf
lofvat sig.»
Knappast något vittnar så mycket om Orvar Odds
skarpa blick att upptäcka den nya tidens hjälptrupper,
som just detta sympatiska uttalande för folkhögskolanr
och detta redan året efter det den blifvit upprättad i ett
annat land, hvilket är så mycket mer förvånande, då man
betänker, att ännu i dag sa många svenskar icke känna
denna inrättning, i trots af att de nu i 24 år i sitt eget
land haft den i full lifsvärksamhet midt för sina ögon.
Hvad som helt visst bidrog till, att Orvar Odd så
väl trifdes i Danmark och kände sig så mäktigt dragen
till detta, som han säger, lyckliga folk, som »förstår vara
* Detta sades i en tid, då järnvägar började anläggas öfver
hela landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
