Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Inledning (Europas slaler och slafveriet) - 1. Negerslafveriets början på 1400 talet; portugisisk, spansk och engelsk slafhandel; John Hawkins; slafhandelskompanier; Asientofördraget 1713; kyrkan och slafveriet under 17:de och 18:de seklen; slafhandelns omfång i slutet af 1700-talet; fångandet af negrer; ombord å slafskepp; »midtelpassagens fasor»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevekelsegrund var den, att negrerna bättre än indianerna passade för det hårda
arbetet i det heta klimatet. De senare utdogo så hastigt, att under de första femton
åren efter Västindiens upptäckande deras antal nedgick från en million till 60,000.
Och dock hvilar på honom bördan af ett oerhördt ansvar. Ty kyrkan
välsignade hans nya plan, och staten fann den ytterst inbringande. Konung Karl V
skänkte sin gunstling La Bresa monopol att under en viss tid årligen införa 4,000
negrer till Kuba, Hispaniola, Jamaika och Portoriko. Denne gunstling afträdde för
25,000 dukater sin rättighet åt genuesiska köpmän, hvilka i sin lur erhöllo sitt
»slafförråd» genom portugisernas förmedling.
Så trädde för första gången denna skändliga handel mellan Afrika och Amerika
i system. Ehuru portugiserna in i det sista förblefvo världens främsta slafhandlare,
vann dock det spanska exemplet inom kort efterföljd af andra europeiska folk,
holländare, fransmän, danskar men framför allt engelsmän.
 |
| John Hawkins. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
