Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slafveriet i Amerika under de 200 första åren från dess införande - 1. Slafveriets införande i Amerika 1G20; aristokratemigranter i Virginien; slafpatroner, hvita tjänare och negrer; Virginiens slaflagar; slafveriet uppmuntradt af England; slafveriet i Syd-Karolina; skillnaden mellan Söderns slafpatroner och Nordens farmare; slafveriet en klimatfråga; Syd-Karolinas slaflagar; det engelsk-amerikanska slafveriet grymmare än hos någon annan nation; Georgien; Maryland; Delaware; Pennsylvanien; New Jersey; Massachusetts; slafveriet en mild form i Nya England; första rösterna mot slafveriet; Thomas Jefferson; slafveriet och själfständighetsförklaringen; John Adams; Washington
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbjuda all ytterligare import af engelska straffångar eller »galgfåglar», som de
kallades. Detta åter gjorde, att negerimporten växte till en sådan grad, att
koloniens styrelse slutligen fastställde en tull af 10 % på hvarje slaf som infördes.
Det ingick i Englands politik att genom införsel af slafvar hålla kolonierna i
beroende af moderlandet. Då Virginien 1720 sökte hämma införseln af negrer,
förklarade Englands statsmän, att det låg i Storbritanniens intresse, att den
inbringande rörelsen ostördt fortgick[1]. En af Virginiens statsmän berättar också
uttryckligen, »att britiska regeringen oupphörligt hindrade alla försök, som gjordes
af Virginien att hämma slafhandeln».
År 1671 bestod Virginiens befolkning af 35,000 hvite och 2,000 negrer; år
1790 hade de hvites antal vuxit till 450,887, medan de svarte utgjorde 203,427.
Kolonister från Virginien utvandrade till Nord-Karolina med sina slafvar och
införde på så sätt slafveriet i denna provins. Längre fram, när den afrikanska
slafhandeln blifvit upphäfd 1808, blef Virginien en af de största slafafvelsstaterna,
och dess förnämsta exportartikel blef då hvarken tobak eller bomull, utan barn,
aflade för denna export. Slaflagarna voro också synnerligt gynnsamma för detta
slags affärsföretag, enär de föreskrefvo, att kolonisternas egna barn med
negerkvinnor skulle vara slafvar. Mera härom i det följande.
Syd-Karolina var den enda koloni, hvari slafveri från första stund infördes.
Dess förste guvernör, sir John Yeaman, medförde dit slafvar från Barbados. Man
märkte snart, att landets heta, fuktiga luft bättre passade för negern än för den
hvite arbetaren; detta blef också anledningen till att Syd-Karolina inom kort blef
den förnämsta slafstaten.
I slafveriets historia har klimatet jämte jordens beskaffenhet alltid spelat en
stor roll. Plantageodling och vanligt åkerbruk kräfva fullkomligt olika
arbetssystem. Plantagen med dess tusentals slafvar kan endast trifvas i den socker,
tobak, ris och bomull frambringande »södern»; för farmen med dess få tjänare
var »nordens» hvete- och majsbärande fält ett oundgängligt villkor. Plantagen
ägdes af en öfver sitt gods och sina tjänare oinskränkt envåldsherre, som
föraktade kroppsarbetet och lät sin slafhjord utföra det åt sig; oftast själf en
arbetets son, skötte farmaren tillsammans med sina tjänare sin åker och äng.
Det hela var dock som sagdt en klimatfråga; hade den vid slafviskhet vande
negern lika väl som den själfständige hvite arbetaren kunnat lefva i Nordens svala
hveteländer, skulle sannolikt slafveriet blomstrat här lika kraftigt som i Södern,
trots den skillnad i skaplynne, blod och åsikter, som fanns mellan invånarne norr
och söder om Potomakfloden. Ty den tid kom, då hvarken frihet eller mänskliga
rättigheter gällde högt i värde, men då dollarns klang däremot var det, hvartill
amerikanens samvete framför allt lyssnade.
Det var dock först sedan risodlingen blifvit införd i Syd-Karolina som
slafveriet där tog fart. År 1698 ditkom af en händelse från Madagaskar en säck,
innehållande ett »okändt sädesslag», som på prof utsåddes och bar riklig skörd. Detta
var ris, som från den tiden blef en af koloniens främsta exportvaror. Det dröjde
däremot ända till 1700-talet, innan bomullsplantans stora värde fullt uppskattades.
Därför uppnådde ej heller slafveriet här sin svåraste form förr än i vårt århundrade.
Syd-Karolinas lagar, som senare långt mera skärpta än mildrade bibehöllo
sig ända till slafveriets slut, utmärkte sig för ovanlig grymhet. De paragrafer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
