Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slafveriet i Amerika under de 200 första åren från dess införande - 2. Slafemancipationen i nordstaterna; första kongressen 1787; partigruppering: demokrater och republikaner; makten från början i Söderns händer; Nordens första eftergifter; första slafpetitionen och Benjamin Franklin 1790; Söderns vrede; rädsla för »frihetsnegrerna» från San Domingo; fientlighet mot republiken Haiti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
institutionen», ty »hela bibeln från Första Mosebok till Uppenbarelseboken bevisade,
att religionen icke var fientlig mot slafveriet». Petitionen blef afslagen.
Den 23 mars samma år skref Franklin för »The National Gazette» ett tal, hvari
han förordade de kristnes förslafvande. Han lade det i munnen på en medlem af
divanen i Algier. Det var en parodi på ofvan anförda uttalande i kongressen, men
texten var tagen ur Koran. Det väckte stort uppseende och ansågs vara ett af
de kvickaste och finaste alstren af hans penna; det var också det sista. Den 17
april — tjugofyra dagar därefter — var Franklins dödsdag.
Ett par år senare, i januari 1793, genomdrefs i kongressen af 48 röster mot
7 och nästan utan diskussion en akt, som gaf slafpatronerna och deras agenter
laglig rätt att jaga, fånga och i slafveriet återföra flyktade negrer.
Det dröjde ej länge, innan följderna visade sig. En mängd fria negrer i
Pennsylvanien och Delaware blefvo öfverfallna och bortröfvade (kidnapped).
Färgade personer, hvilkas fäder för längesedan blifvit frigifna, grepos och såldes
som slafvar.
Förgäfves gjorde de fria staterna opposition häremot, förgäfves inlämnade
den fria svarta befolkningen en petition om skydd: »Endast till eder, utom till Gud,
kunna vi vända oss med vår sorg och nöd och i förhoppning att blifva hörda».
Förgäfves uppträdde Nordens män till deras förmån, erinrande om gamla
testamentets lagbud, »att den, som stjäl en människa och säljer henne, han skall
förvisso lida döden».
»Vi kunna aldrig tro», var det hånande svaret, »att en man blir hängd, bara
för det han stjäl en neger». Och det vanärande lagbudet stod kvar oförändradt
ända till 1850, då det ytterligare skärptes.
En »försvårande omständighet» vid dessa slafdebatter var upproret å San
Domingo. En del negrer hade härifrån sökt en tillflyktsort i Förenta Staterna
Men medvetandet, att i landet funnos män af afrikansk ras, som rest sig och stridt
för frihet och oberoende, var outhärdligt för Söderns slafherrar. Dessa, som med stor
sinnesro och belåtenhet åsågo, huru många tusen under järnbojor dignande negrer
importerades i deras stater, grepos af dödlig skräck vid ankomsten af några få svarta
män från San Domingo, hvilkas sinnen upptändts af drömmar om frihet. Hvilken
fara för slafsystemet — hvilken fruktansvärd liten frihetslåga, som lätt skulle kunna
framkalla explosion, insurrektion, slafuppror, slafbefrielse! Man vände sig till
kongressen; från alla slafstater petitionerades om bill, som skulle förbjuda de farliga
frihetsnegrerna inträde i landet. Och dessa petitioner afslogos icke. Inhuman som
den var och stridande mot den nyligen upprättade republikens
fundamentalprinciper, blef en sådan bill lagligen antagen.
När något längre fram republiken Haiti konstituerat sig, hade i själfva verket
intet varit naturligare, än att Förenta Staterna skulle med sympati och varm
entusiasm hälsa en syster, hvars historia var så lik dess egen. Den äldre stora
republiken borde med glädje hafva hälsat den yngre och mindre, i hvars tillkomst
dess egen stora kamp hade ej oväsentlig del.
Men Förenta Staternas styrelse visade i stället afgjord fientlighet mot
republiken Haiti. Och när Napoleon i vrede öfver att ej kunna kufva den, fordrade,
att Förenta Staterna genast skulle upphäfva alla handelsförbindelser med
»rebellerna på San Domingo», hastade kongressen att böja sig för hans vilja.
Ännu senare, när handelsförbindelserna blifvit återknutna, förklarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
