Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slafveriet i Amerika under de 200 första åren från dess införande - 3. Inflylandet på Förenta Staternas ekonomi af striden mellan Napoleon och England; grundläggandet af Amerikas industri; skiftning i partiställningen: frihandlare och protektionister; bomullsperiodens början; »the Cotton-gin» 1792; slafveriets tillväxt; Söderns uppsving; John Calhoun; Henry Clay; Daniel Webster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
penningar till inhemsk industri. Snart försåg denna landet med alla de varor, af
hvilkas import det förut varit beroende af sina transatlantiska grannar.
Sålunda grundlades denna amerikanska industri, som skulle göra Förenta
Staterna till en af de mest producerande makter i världen.
Därmed följde ock en ny skiftning i den amerikanska partiställningen. Striden
mellan frihandel och skyddstullssystem blef skarpare. I samma mån som den
inhemska industrien uppblomstrade, blef hufvudvillkoret för dess bestånd: billigt
råmaterial. Sydstaternas bomullsproduktion var ännu ringa, och Nya Englands
affärsmän fyllde sina magasin med indisk bomull. De voro därför till en början
afgjorda motståndare till alla skyddstullar, som skulle fördyra utländska produkter.
Södern å andra sidan arbetade ifrigt för att inom landet skapa en marknad för
sin växande produktion af bomull, emot hvilken tullförbud utfärdats i England.
Så länge fientligheterna med detta land fortforo, således ända till 1815, var
alltså Södern lika ifrigt skyddstullsvänligt, som det sedan blef fientligt mot systemet,
och Norden å sin sida bekämpade vid denna tid det skyddssystem, för hvars
vinnande den längre fram skulle bestå en så het politisk dust.
Ehuru striden i själfva verket stod mellan slafarbete och fritt arbete, fick
dock själfva slaflrågan såsom en tvistesak i och för sig i det närmaste hvila.
Det var endast Nordens åkerbrukande befolkning, de af tullstriden mera
oberörda kväkarne och farmarne, som ännu med råd och dåd, hvar de kunde, bistodo
olyckliga svarta flyktingar och ännu voro gripna af brinnande öfvertygelse om
slafveriets orättvisa och fördömlighet.
Den enkle farmaren kunde dock mera sällan föra den idés talan, som hans
hjärta och samvete sade honom vara sann; hans ledare och förare i detta stycke
blefvo framför allt till en början prässens män samt några enstaka präster.
Men de hade nu att kämpa mot en makt, som under flera tiotal af år trotsade
alla anfall, en makt, grundad på en liten växt, som inom kort blef världens
härskare: Cotton is king — bomullen är kung, och för dess skull fingo både
»människans rättigheter» samt allt vackert tal om frihet och jämlikhet vika och
förstummas; dess fina hvita fröfjun, i och för sig så fjäderlätt, skulle centnertungt
nedtrycka i stoftet en hel ras och komma millioner människor att digna af förtviflan.
Ty denna lilla växt stod i närmaste sammanhang med slafveriet; nu som i det
gamla Roms tid hörde storgodsbruk och slafveriarbete tillhopa: Roms latifundia
och ergastula kunna återfinnas i de amerikanska sydstaternas plantager. Och när
stjärnbaneret hissades öfver medborgarne i den friaste stat i världen, så ingick
äfven samtidigt en ny tid af förtryck för det svarta Afrikas barn.
Bomullens historia blir därför äfven liktydig med slafveriets; bomullen blef
centrum för alla slafpatroners intresse; aldrig har en handelsvara på så
jämförelsevis kort tid tillvällat sig en sådan obestridd supremati och stormaktsställning å
världsmarknaden. Sädesväxternas användning är visserligen lika utbredd som
bomullens, men dessa kunna odlas nästan öfverallt, medan den senare endast trifves
å ett begränsadt område. Socker, kaffe, kryddor och andra den heta och fuktiga
zonens produkter stå äfvenledes långt tillbaka för bomullen; man kan i nödfall
undvara dem. Men bomullen har blifvit oumbärlig och är så innerligt förknippad
med hela århundradets industri och handelsväsen, att ett upphörande af tillförseln
af rå bomull skulle bringa hela världen i förvirring. Indien och Afrika odlade
bomull för eget behof. Nord-Amerikas sydstater däremot odlade för hela världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
