Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slafveriet i Amerika under de 200 första åren från dess införande - 3. Inflylandet på Förenta Staternas ekonomi af striden mellan Napoleon och England; grundläggandet af Amerikas industri; skiftning i partiställningen: frihandlare och protektionister; bomullsperiodens början; »the Cotton-gin» 1792; slafveriets tillväxt; Söderns uppsving; John Calhoun; Henry Clay; Daniel Webster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men freden i Gent 1814 gjorde ett hastigt slut på industriens lyckliga
uppsving. England, som på grund af bättre maskiner, större kapital och lägre
arbetslöner kunde åstadkomma otroligt billiga fabriksvaror, öfversvämmade åter den
amerikanska marknaden med manufakturalster, och en stor del amerikanska
fabrikanter blefvo ruinerade.
Härmed uppstod nu i Norden ett stort ekonomiskt intresse, som kräfde skydd.
Affärsmännen vände sig till kongressen, tullstriden upplågade ånyo, men med den
skillnad, att de ifriga tullvännerna nu befunno sig i Norden och frihandelsvännerna
i Södern. Den amerikanska bomullen hade nämligen blifvit härskare å
världsmarknaden, och slafpatronerna fruktade ej längre konkurrens; tvärtom var det
för dem fördelaktigt att kunna köpa fabriksalster så billigt som möjligt. Att i
Norden t. ex. skeppsredare och timmerexporlörer voro frihandlare elier att i Södern
ägare af socker- och indigoplantager svärmade för höga tullar, förändrade icke
själfva partiställningen. Så fick man t. ex. i kongressen se, huru Calhoun, som
nyss varit en af Söderns främste tullifrare gent emot Webster, hvilken då förde
ordet för frihandelsvännerna från Norden, vid tiden för Clay’s »kompromissförslag»
var dettas skarpe motståndare, medan Webster nu kämpade för detsamma.
Att unionen icke redan då sprängdes var en följd af Clays stora talang att
kunna medla mellan båda partiernas intressen.
Lika ifrig anhängare af slafsystemet som Calhoun, var han mera kallblodig
och förstod att göra en eftergift, när det gällde att främja Söderns dyrbara
»institution», slafveriet.
Clays betydelse inom den amerikanska politiken var mycket stor och hans
personliga inflytande »omätligt», för att tala med Theodor Parker; ej för intet
kallades han »senatens furste» (the prince of the senate), lätt tillgänglig,
förtroende-väckande och praktisk som han var; därtill värdig i sitt uppträdande, sällskaplig,
förekommande och alltid redo till de djärfvaste steg. Särskildt förstod han
mästerligt att åter samla sitt parti, när det blifvit slaget, att sporra de vankelmodiga och
föra dessa fram till nytt anfall, som vore han alltid viss om seger. Hans
entusiasm, hans stolta och kraftiga gestalt, hans fylliga klara röst hänförde alla; det
såg stundom ut, som om folket för biläggandet af sina stridigheter endast bidat
hans uppträdande på stridsplatsen. — Och dock blef han tvenne gånger, 1823 och
1845, förgäfves uppställd som kandidat till presidentstolen. *
Daniel Webster däremot var en Nordens son och under största delen af sitt
lif dess politiske ledare; han var under många år »Nya Englands älsklingsson»;
han uppnådde en ålder af sjuttio år, deltog nära fyrtio år i nationens
rådsförsamlingar, innehade ett högt ämbete under farliga och kritiska tider och ägde en
imponerande vältalighet.
Han var född i New Hampshire 1782; redan vid 20 års ålder var han
utmärkt genom sin författare- och talareförmåga. Han ägnade sig åt juristyrket,
var vid 23 år advokat, och redan 1812 invaldes han i kongressen.
Hans politiska bana »började med ett ädelt löfte»; han kämpade för folkets
rättigheter emot regeringen, minoritetens emot majoritetens; han försvarade hvarje
människas rätt att diskutera offentliga åtgärder och offentliga mäns handlingssätt;
han kämpade för slafvarnes frihet och vädjade till den moraliska makten mot den
fysiska styrkan. Hans personlighet tjusade män och kvinnor; han visste detta
* Se utförligt Carl Schurz: Life of Henry Clay, I, II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
