Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slafveriet i Amerika under de 200 första åren från dess införande - 4. Köpet af Louisiana 1803; den afrikanska slafhandelns afskaffande 1808; uppblomstrandet af den inhemska; negerdrifter och negermarknader; slafafvelsplantager, tolererade af regeringen; freden i Gent 1814; konflikt med seminolerna 1816; annektionen af Florida 1816; »Missouristriden» och »Missourikompromissen» 1818—20; »Amerikanska kolonisationssällskapets och Liberia 1817; Liberiaplanernas rätta syfte icke negrernas bästa; hatet mot den fria färgade befolkningen; de fria färgades protest; Channings, Websters, Garrisons protester mot Liberia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
breddgraden. Af dessa kallades det södra Orleans och det norra Louisiana, men
när Orleans 1812 blef stat, kallades det Louisiana och Louisiana-territoriet fick
namn af Missouri-territoriet.
Att genom invandring af slafägare åstadkomma nya slafstater och sålunda
i kongressen erhålla fler och fler representanter för slafveriet blef äfvenledes från
denna stund ett syfte för Söderns slafhållare.
År 1808 hade den utländska slafhandeln lagligen upphäfts. Men den nya
bomullsrensningsmaskinen och de nya bördiga landområdena kräfde mångdubbelt
flera arbetshänder. Efterfrågan var därför stor och priset å varan stegrades
oerhördt. Tillfället att göra lysande affärer var utmärkt.
Stora skeppslaster negrer insmugglades därför alltjämt, och mellan 10—20,000
afrikanska fångar infördes årligen under lång tid. Detta antal var dock
otillräckligt, och ett alldeles nytt affärssystem började uppblomstra, den inhemska
slafafveln och slafhandeln. Och nu började dessa långa sorgliga tåg af med
järnkedjor hopkopplade slafvar, som af slafhandlarne drefvos från de norra
slafprovinserna Maryland, Columbia och särskildt Virginien, ned till den sydvestra
»marknaden».
Icke en dag förgick, utan att invånarne fingo skåda dessa halfnakna,
utsvultna män och kvinnor vackla framåt, medan tunga piskslag hveno omkring
deras skälfvande kroppar. På många ställen i dessa provinser inrättades
»slafetablissement», där negrer såldes som boskap; dessa »upplagsplatser» voro solidt
byggda, väl försedda med tumskrufvar och munkaflar samt omkring väggarna
prydda med oftast blodiga läderremmar. Till och med framstående sydstatsmän
upprördes häraf; så kallade John Randolph hela systemet afskyvärdt och
omänskligt, och hans namne, Thomas Randolph, klagade öfver att hela Virginien blifvit
ett stort menageri, där människor sändes till marknaden liksom oxar till
slaktboden. Han förklarade dessutom, att denna inhemska slafhandel vore mycket
grymmare än den utländska och mycket mera fördömlig.
Andra åter togo den naturligtvis i försvar. Professor Dew, sedermera
»president» vid »Wilhelm och Maria-gymnasiet», utgaf en skildring om en debatt i
Virginiens legislatur, under hvilken det yttrande blifvit fälldt, att Virginiens svarta
befolkning på detta sätt snart skulle försvinna. Tvärtom, förklarade professor
Dew, »det är snarare en fördel för staten och skall ej förminska den svarta
befolkningen så mycket, som man skulle kunna tro, enär det i högsta grad
uppmuntrar till afvel och till att söka uppdrifva denna i högsta möjliga måtto —
Virginien är i själfva verket en slafafvelsstat för de andra staterna».
Den man, som yttrade detta icke i den politiska debattens hetta, utan lugnt
och kallt i sin studiekammare, var en uppfostrare för unge män, söner af
slafägare, samt rektor för statens förnämsta skola. När de högre samhällsklasserna
kunde hysa dylika åsikter, huru måste icke tänkesättet hafva varit hos de lägre!
Den mörkaste sidan af denna slafafvel var det fullkomliga tillintetgörandet
af alla familjeband bland de svarta och införandet af ett ordnadt
konkubinatsystem. Unga kvinnor uppköptes till stort antal eller »hyrdes» för vissa år; men
när de fullgjort sin förnämsta skyldighet och bragt ett barn till världen, togs detta
från modern för att uppfödas tillsammans med andra små svarta olyckssyskon,
och kvinnan såldes till plantagearbete.
Dessa för afvel afsedda slafvar och särskildt slafvinnor, hvilkas ägare ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
