Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slafveriet i Amerika under de 200 första åren från dess införande - 4. Köpet af Louisiana 1803; den afrikanska slafhandelns afskaffande 1808; uppblomstrandet af den inhemska; negerdrifter och negermarknader; slafafvelsplantager, tolererade af regeringen; freden i Gent 1814; konflikt med seminolerna 1816; annektionen af Florida 1816; »Missouristriden» och »Missourikompromissen» 1818—20; »Amerikanska kolonisationssällskapets och Liberia 1817; Liberiaplanernas rätta syfte icke negrernas bästa; hatet mot den fria färgade befolkningen; de fria färgades protest; Channings, Websters, Garrisons protester mot Liberia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle detta ske i ett aflägset kvarter på kyrkogården, på det att icke något
obehagligt misstag på person skulle kunna ske på uppståndelsens dag.
Med skäl kunde kolonisationssällskapets afdelning i Massachusetts i sin
års-redogörelse säga, »att ju större oviljan mot de fria svarta blir i alla staterna, dess
mera mörknar deras utsikter till ett lyckligt hem, och dessa motigheter tvinga dem
att tänka på Liberia».
Sällskapet var emellertid mycket verksamt och förvärfvade lämpligt
landområde i Väst-Afrika, hvilket erhöll nyssnämda klingande och ej så litet
vilseledande namn, Liberia.
Ett sällskap med sådant syfte, så oförbehållsamt lagdt i dagen, kunde icke
undgå den fria svarta befolkningens kritik. Den hade läst dess redogörelser och
referat af dess tal både i Södern och Norden samt förstod, att det var rashat,
som låg till grund för dess plan. Redan 1817 hade fria negrer hållit ett möte i
Richmond för att protestera emot denna plan; samma år hölls ett liknande möte
i Philadelphia, vid hvilket negrerna uttalade, att hvarje steg, som åsyftade att
bannlysa dem, vore en grymhet; de protesterade emot att blifva stämplade såsom
»en farlig och onyttig klass i samhället» samt förklarade, att de skulle aldrig
frivilligt låta skilja sig från sina förslafvade landsmän. Dylika möten höllos sedan
i Washington, Baltimore och alla Nordens städer.
En national-konvention af fargade hölls i Philadelphia 1831 och inlämnade
till kolonisationssällskapet en adress. I denna ville de svarte vördnadsfullt fästa
denna stora förenings af begåfvade och kunniga män uppmärksamhet på, att den
slagit in på en väg, som i detta beprisade fria land förde direkt till att stärka
slafveriet med alla dess okristliga följder, och därför ville de på det mest inträngande
sätt bedja dem att motverka detta; »men, skola vi offras för eder filantropi, så vilja vi
hellre dö hemma. Många af våra fäder och några af oss hafva kämpat och blödt
för den frihet, själfständighet och fred, af hvilka I nu njuten; helt visst vore det
oädelt och grymt af eder att neka oss en undangömd graf i det land, som sett
oss födas >.
Detta ödmjuka upprop var ett uttalande från en fjärdedels million förtryckta
män och kvinnor, hvilka, nominellt fria, voro dömda att alltjämt sucka under detta
fruktansvärda system, som höll mer än två millioner af deras ras i bojor.
Så småningom hade äfven de män, som af verklig människokärlek slutit sig till
sällskapet och hoppats godt resultat af dess syfte, fått ögonen upp för dettas verkliga
halt. Redan 1825 hade Daniel Webster offentligt afsagt sig allt medlemskap:
»Gentlemän, jag vill ej längre vara med om denna affär, ty jag är öfvertygad om,
att det hela är en plan af slafagame att fördrifva de fria negrerna».
William Channing offentliggjorde ett ljungande bref*, hufvudsakligast riktadt
emot Clay, då kolonisationssällskapets president och »slafinstitutionens» ifrige
för-faktare: »Jag tror, att hans uttalande öppnat ögonen på dem, som drömt om
slafveriets afskaffande genom att låta det så att säga aftappas till ett annat land; lika
omöjligt vore det att aftappa Atlanten. Kolonisationstanken kan vara bra nog i
Afrika. Här gör den endast skada. Den har förstärkt den förevändningen, som
gifver ökad styrka åt slafveriet, nämligen att den fargade mannen icke kan lefva
här som en fri man. Sällskapet offentliggör allt emellanåt notiser om plantage-
• The Works of William Ellery Channing, vol. V: »Bemärks ön the Slaccry Question»,
sid. 187.
C. Bååth-Holmberrj, Negerslafveriet. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
