- Project Runeberg -  Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia /
91

(1896) [MARC] Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 4. Den amerikanska kvinnans arbete för slafemancipationen; en kvinnlig antislafveriförening; mrs Maria Chapman; förföljelse mot kvinnorna 1835; dito mot Garrison; kvinnornas konvent i Philadelphia 1838; pöbelupplräden och förstörandet af »Pennsylvania Hall»; systrarna Grimké; miss Kelley; »pastoralbref» mot kvinnornas deltagande i möten m. m.; prästerlig dom öfver humanitetssträfvandena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hösten 1835 anlände till Boston en af Englands förnämste antislafverimän,
Georg Thompson, i akt och mening att rådgöra och samverka med Garrison.
När detta blef kändt, blef det stor uppståndelse i staden, och denna steg till lavin,
när den kvinnliga antislafveriföreningen utlyste ett möte i sin sal vid Washington
Street. Öfverallt i staden utdelades tryckta plakat, att »den nedrige främmande
skurken Thompson» skulle uppträda på detta möte, att det »var ett vackert
tillfälle för unionens vänner att vräka ut honom» och »att hundra dollars utlofvades
åt den, som först lade hand på honom, så att han kunde släpas till tjärtunnan».
Och prässen instämde i ropet: »Ned med abolitionisterna!»

Utsikten att ur ett sällskap af stadens damer få »vräka ut» denne
framstående engelsman var allt för lockande för stadens »aktade och ärade
gentlemän». När mötestimmen var inne, voro gatorna fyllda af en larmande folkmängd,
till största delen bestående af »välklädda herrar i cylinderhattar». Endast ett
trettiotal damer hade kunnat infinna sig; de öfriga drefvos undan af herrpöbeln.

Garrison, som var närvarande, hade fått sig anvisad en plats invid
talarestolen, som stod på en balustrad.

Mötet öppnades af ordföranden, miss Mary Parker, som med hög röst bad
en varm bön till Gud om framgång för slafbefrielsens sak och tillgift för dess
fiender och förföljare samt om hjälp och beskydd för dess vänner i tider af nöd
och fara. Hennes klara, fasta röst ljöd öfver den inträngande mängdens tumult,
som ovillkorligen för en stund tystnade inför denna oförskräckta kvinna i bön.
Men blott för att ånyo växa i styrka. Då banade sig stadens mär fram till
tribunen, och i stället för att skingra de inträngande och beskydda de värnlösa i
deras egen lokal befallde han dessa senare att aflägsna sig.

Pöbeln trängde härvid fram under vilda rop: »Där är Garrison! Tag fast
Garrison! Ut med honom! Lyncha honom!»

Mären befallde Garrison att skyndsamt begifva sig ut genom en bakväg. Han
lyckades, hoppa ned genom ett fönster och uppnå en skobutik; men folkskaran var
efter honom, grep honom och sönderslet hans kläder.

»Döda honom inte strax!» skrek en röst i hopen.

Då slogs ett rep omkring hans lif och han släpades genom gatorna, omgifven
af den skrikande och rasande mängden; hugg och slag regnade öfver honom, han
var barhufvad och nästan utan kläder. Slutligen gjorde mären med tillhjälp af
polis ett försök att rädda honom och lyckades föra honom till sin bostad, där
han fick låna andra kläder. Men den förföljande folkskaran omgaf snart under
skrik och rop huset, och mären såg enda möjligheten att rädda Garrison uti att
föra honom i fängelse. Han lyckades också få honom ut i en täckvagn; men då
bröt stormen riktigt löst. Pöbeln kastade sig öfver vagnen, bombarderade dess
dörrar, högg tag i hjulen, grep fast i hästarne och sökte under skrik och skrän
att rycka Garrison ut. Med yttersta möda räddades han af polisen till fängelset,
där han inspärrades i en cell, nog säker att kunna trotsa alla anfall utifrån. Här
måste han kvarstanna hela natten.

På cellens vägg skref han följande ord:

»William Lloyd Garrison blef måndagsafton den 21 oktober 1835 inspärrad
uti denna cell för att undkomma en respektabel och inflytelserik pöbels
våldsamhet, hvilken sökte döda honom, emedan han förkunnade den farliga och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:25:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cbhkfoen/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free