Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 5. Interiörer ur slaflifvet i Södern på 1830—40-talet; behandling af husslafvar; plantageslafvar: arbete, föda, bostäder, beklädnad, straff; rymmare; slafannonser; en slafauktion; slafsystemet; prästerligt godkännande däraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller kristen. Hon hade äfven öppnat sitl hus för bönemöten, som besöktes af
högsta societeten. Det rum, hvari dessa möten höllos och där sång och bön om
aftnarna höjdes omkring familjealtaret, var precis det samma, hvari hon under
dagen brukade piska sina slafvar med läderremmar. En och annan gång sände
hon dem dock till Gharlestons tukthus för att straffas. En stackars flicka, som
där alldeles naken blifvit piskad, visade mig djupa skåror och sår i sin rygg —
jag skulle kunna lagt hela mitt finger i dem — hela köttstycken hade blifvit
bortslitna för hvarje slag af piskan–-Denna erkändt kristna kvinna var alltid
sysselsatt med att finna fel hos sina slafvar; det var vanligt, att hon befallde bröder
piska sina systrar och systrar sina bröder, och likväl besökte ingen de fattiga
hvita oftare än hon!–-
Det var ej sällsynt, att fruar i Södern själfva piskade sina slafvar; när jag
för några år sedan besökte en väns hem, såg jag husmodern med läderpiskan i
hand redo att straffa en tjugufemårig slaf–-äfven denna kvinna tillhörde
de bästa kretsar i Charleston. Jag känner en familj, där man hyrde tjänare till
en bjudning, emedan alla husets slafvar blifvit så grymt piskade, att de voro ur
stånd att tjänstgöra och deras i förruttnelse stadda kött spred en olidlig stank.
Hvilken främling skulle i den eleganta salongen, dyrbart inredd och gästfritt
öppnad, kunnat drömma om slika grymheter! Och huru kunna nordbor ana sådant,
när de gästfritt emottagas vid Söderns rågade bord? Jag påstår, att ingen, som ej
själf varit medlem i en slafägande familj, kan få en aning om slafveriets afsky-
värdhet –-
Följande tilldragelse hände i Charleston år 1825:
Efter att hårdt hafva piskat en liten trettonårig flicka, satte hennes ägare
henne upp på ett bord med fötterna fastsatta i ett par »stockar». Därpå läste
han dörren och tog ur nyckeln. När dörren öppnades, befanns flickan vara död.
Jag frågade en af statens främste jurister, om detta värnlösa barns mördare icke
kunde straffas; han svarade mig kallt, att slafven var herr .. .s egendom, och om
han ville lida förlusten, hade ingen annan därmed att göra–-
När jag var omkring tretton år gammal, sattes jag i en undervisningsanstalt
i Charleston, som förestods af en man och hans hustru, båda högt bildade. De
hade sig anförtrodda nästan alla aristokratiens döttrar. Jag kan aldrig glömma
deras grymhet mot sina slafvar, både de manliga och kvinnliga. Jag minns
särskildt en gosse, hvars hufvud blifvit rakadt och som blifvit så förfärligt piskad, att
han ej kunde gå. Och ännu minnes jag lifligt en sorgsen och utmärglad liten
mulattslafvinna, som brukade sitta och sy på en låg stol. Hon brukade ofta i
hemlighet berätta för mig, hur grymt hon blef piskad, när hon sändes till tukthuset.
Jag hade sett så många ohyggligheter i detta blodiga hus, att jag sedan aldrig
kunde gå förbi det, utan att min kropp skalf af fasa. En af mina vänner i
närheten sade mig, att hon ofta hörde slafvarnes jämmerrop, medan de
misshandlades –-»
Äfven må meddelas några korta utdrag af hvad miss Sarah Grimké hade
upplefvat i sin fädernestad:
–»En vacker ung mulattkvinna, omkring 18 eller 20 år gammal, hade
gripits af sådan okuflig längtan att undkomma slafveriets förnedring, att hon
upprepade gånger rymde. Hennes ägare sände henne för hvarje gång till tukthuset
i Charleston, och hon blef där så fruktansvärdt piskad, att hela hennes rygg var
C. Bååth-Holmberg, Negerslafveriet. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
