Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 7. John Quincy Adams 1825—29; And. Jackson 1829—37; bildandet af whigpartiet; slafveriet inom distriktet Kolumbia; den stora »petitionsstriden» på 1830—40-talet; Athertonmunkaflen 1838
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kött anklagas för att vara en förrymd slaf; i så fall, äfven om han kunde bevisa sin
lagliga rätt till frihet, var han lagligen skyldig att betala vissa stadgade böter, och
kunde han icke detta, blef han såld som slaf. En färgad fri främling kunde således
icke heller besöka landets hufvudstad utan att i högsta grad löpa denna risk*.
Härtill kom, att ingen neger eller mulatt hade lof att vittna i ett mål, hvari
någon hvit man var intresserad. Alltså stod den färgade befolkningen fullkomligt
skyddslös; maken och fadern kunde ej försvara hustru och barn, när någon brutal
yankee funnit dem säljbara och inträngde i hans hus för att gripa dem; han måste
åse, huru all förnedring och råhet öfvergick hans familj, hela hans ras — och han
kunde intet göra för att hjälpa.
Verkliga förbrytelser, utöfvade mot värnlösa negerfamiljer, forekommo mycket
ofta i hufvudstaden; tusentals negrer anklagades för »rymning» och kastades i
fängelserna, hvilka blefvo fullkomliga affärscentra för människohandelns grossörer.
Denna skändlighet upprörde till och’ med den ifrige försvararen af slafsystemet,
John Randolph. Redan 1816 hade han utan framgång föreslagit en bill, som
skulle afskaffa den inhemska slafhandeln i distriktet, »denna gemena nedriga handel,
i jämförelse med hvilken den afrikanska slaftrafiken är en ren barmhärtighet,
en dygd; icke ens på Afrikas kust äger en så neslig slafmarknad rum, som i
denna metropol, sätet för nationens regering».
Det var detta slafveri, abolitionisterna framför allt sökte få upphäfdt.
Redan 1831 hade 15 talrikt undertecknade petitioner i detta syfte blifvit
lämnade till John Quincy Adams att af honom föreläggas kongressen. Han gjorde det,
men utan att förorda deras antagande. Han ansåg nämligen tiden icke vara den
rätta att väcka en så allvarlig strid, som antagandet af dessa skulle gifva upphof
till; det vore »som att använda den mest hälsosamma medicin på orätt sätt —
i hvilket fall den lätt kan verka som ett dödande gift».
År efter år inkommo emellertid allt fler och fler liknande petitioner från olika
delar af Nordens stater; särskildt utmärkte sig kvinnorna genom att med outtröttlig
ihärdighet inlämna nya, som lika ihärdigt gång på gång afslogos.
Och Oaktadt abolitionisternas missnöje öfver Adams uttalanden vid den första
petitionens framlämnande, var det dock allt fortfarande han, som år efter år fick
uppdraget att i kongressen framlägga de nya petitionerna. Hans ålder och
anseende, hans stora inflytande i kongressen, hans patriotism och omutliga kärlek
till human frihet, allt ingaf ett förtroende, som aldrig rubbades. Och samvetsgrant
uppfyllde han den förpliktelse, som ålades honom. Hvarifrån petitionerna än månde
komma, hvad helst de handlade om, vare sig han kunde gilla dem eller ej — voro
de endast hållna i lämplig form och ton, så kände Adams sig ovillkorligen
förbunden att framlämna dem i kongressen. Knappast någon dag förgick under
denna period, utan att han framlade flera eller förre petitioner, som afsågo
upp-häfvandet af slafveriet.
Detta väckte stor oro hos kongressmedlemmarne från Södern. I senaten
framlade Calhoun på nyåret 1836 en bill, som förbjöd emottagandet af petitioner
rörande upphäfvandet af slafveriet i Kolumbia, enär detta syfte vore »en fräck
kränkning med hänsyn till nästan hälften af unionens stater». En våldsam strid
uppstod med anledning häraf och räckte ända till midten af maj månad. Oaktadt
* Henry Wilson: •‘Rise and Falt of the Slacepower», vol. I, pag. 300.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
