Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 7. John Quincy Adams 1825—29; And. Jackson 1829—37; bildandet af whigpartiet; slafveriet inom distriktet Kolumbia; den stora »petitionsstriden» på 1830—40-talet; Athertonmunkaflen 1838
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och orubbligt lugn göra humanitetens principer gällande äfven med hänsyn till
negrer. Han gjorde sig till förmedlare af alla petitioner, vare sig de kommo från
norr eller söder, från män eller kvinnor, från svarta eller hvita. Det var dagar,
då han framlade ända till 200, ja en dag 511 petitioner, en i sänder och begärande
Husets åtgörande med hänsyn till hvar och en särskildt. Huset rasade, men Adams
lät sig ej bekomma; han tog ej ens minsta notis om sydstatsrepresentan temas
hotelser eller rop på ordning, tvärtom bragte han dem snarare till yttersta raseri
genom sina bitande sakasmer. »The old man eloquent* stod allena, men han
var mera fruktad och hatad, än om han haft en hel armé bakom sig.
Ett par af dessa kongresscener torde vara lika intressanta som betecknande
för amerikanskt statslif*.
Den 6 jan. 1837 framlade mr Adams en petition från 150 kvinnor, hvilka han
sade vara hustrur och döttrar till hans valmän; petitionen afsåg upphäfvandet af
slafveriet i Kolumbia; han hemställde till Huset, att petitionen skulle uppläsas. *
Mr Glascock motsatte sig dess uppläsande.
Mr Park hemställde, att motionen om antagandet af petitionen skulle
bordläggas.
Mr Adams sade, att om han förstått talmannens åtgörande i denna sak, var
det icke själfva petitionen, som skulle bordläggas, utan motionen om dess
antagande. För att bespara Huset tidspillan önskade han tillkännagifva, att han skulle
upptaga motionen till behandling hvarje dag, så länge Huset tilläte honom det; ty
han kunde icke betrakta sin plikt uppfylld, så länge som petitionen icke var
föredragen och så länge som Huset icke beslutat, att det icke ville tillåta dess
uppläsning.
Mr Pinckney från Syd-Karolina yrkade på återgång till dagordningen och
frågade, om någon oafgjord fråga ännu förelåge.
Talmannen sade, att han förstått gentlemannen från Massachusetts, såsom
om han endast underrättat om en kommande motion. I så fall hörde det icke till
ordningen att börja en debatt därom nu.
Mr Adams sade, att så länge han såsom en medlem af Huset ägde frihet att
tala, skulle han framdraga denna fråga, till dess den vore afgjord.
Mr Adams kallades till ordningen.
Mr Adams svarade, att han skulle ha äran att inför Huset framlägga en
petition af 228 kvinnor, hustrur och döttrar till hans valmän; och såsom en del af det
anförande, han ämnade göra, ville han taga sig friheten att uppläsa petitionen.
Den var icke lång och skulle icke taga lång tid i anspråk.
Mr Glascock motsatte sig petitionens uppläsande.
Mr Adams fortfor att läsa, att petitionärerna, invånare i South Weymouth
i staten Massachusetts, »öfvertygade om slafveriets syndfullhet och djupt
bedröf-vade öfver dess tillvaro i en del af vårt land, öfver hvilken* kongressen»–-
Mr Pinckney ropade: »Till dagordningen». Hade gentlemannen från
Massachusetts på grund af den förut affattade resolutionen rättighet att uppläsa
petitionen?
Talmannen svarade, att gentlemannen från Massachusetts hade rätt att
antyda petitionens innehåll.
• William Seward: ■»Lire and public sercices of John Quincy Adams», pag. 289 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
