Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 9. »Priggaffären» 1839 och »Latimeraffären» 1842; möte i Faneuil Hall; »intermarriagelagen» m. fl. lagar för de svarta; Frederick Douglass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att åka i samma vagnar som de hvita, och mr. Gibbens förklarade, att han hellre
skulle se sin dotter död än gift med en färgad man[1].
Att åka i samma vagn som en svart person ansågs i själfva verket för ytterst
motbjudande och rent af nedsättande för en hvit mans värdighet. Därför voro alla af
färgad ras också lagligt förbjudna att begå ett dylikt brott. Denna föreskrift
tillämpades strängt af järnvägsbolagen och gaf anledning till många våldsamheter mot
de svarta. De blefvo ofta rent af utkastade ur vagnarna, och bildade frie män
af blandad ras och ansedd ställning måste resa i tredje klassens simpla smutsiga
negervagnar, medan riktiga sluskar af helhvitt blod vräkte sig i de fina kupéerna.
Men såväl denna oförrätt som det mot negrerna riktade afspärrningssystemet
i dess helhet blef nu allt mer föremål för abolitionisters och människovänners
verksamhet; oupphörligt förekommo numera i kongressen petitioner och motioner
rörande upphäfvandet af rasförbuden, särskildt dem, som gällde för de allmänna
skolorna, hvilka ännu voro slutna för den färgade rasens barn.
Kastandan var dock ännu för stark och allting fortfor att bli vid det gamla.
Dock ej alldeles — ty från denna tid reser sig en och annan färgad man
och tillkämpar sig allmän aktning och allmänt anseende, sålunda vinnande den
bästa seger för sitt föraktade folk. En sådan var Charles Lenox Remond, en
man af hög begåfning och vinnande väsen. Han tillbragte flera år i England,
uppburen af alla som en förkämpe för sin ras; efter hemkomsten till Förenta
Staterna blef han en af abolitionisternas varmaste vänner.
En sådan var i ännu högre grad Frederick Douglass, »negerkonungen»,
»negeraposteln», sitt folks stolthet och afgud, hjälte och försvarare. Hans lifs
renhet och hans lysande talang som talare voro redan i sig själfva bland hans
största tjänster åt de förtryckta negrerna; de visade hvad en man af denna
föraktade, förslafvade ras kunde bli under frihet samt med tillfälle till bildning och
själsutveckling.
Hans första mera betydelsefulla uppträdande ägde rum vid den tid vi nu
skildra, omkring år 1841. Och hans lefnad är så märklig och intager ett så
betecknande rum i negerrasens historia, att ett arbete om negeremancipationen vore
högeligen ofullständigt, ifall denna skildring utelämnades.
Han var född i Maryland 1817 på en plantage, som tillhörde en öfverste
Thomas Auld, hans fader. Modern var dennes slafvinna, och hennes barn var
slaf, trots sin faders och ägares hvita börd och höga rang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
