Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 13. Kaliforniens upptagande som stat; presidenten Taylor; kongress-strider; Henry Clay och »omnibusbillen» 1850; debatter i kongressen; Calhouns sista uppträdande; hans död; Websters uppträdande; hans 7-mars tal; verkan däraf; kompromissens antagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strax före sitt afträdande från presidentstolen påyrkade därför Polk, att den
provisoriska mexikanska styrelsen i New Mexiko och Kalifornien, som borde
upphöra i och med kriget, skulle ersättas af en lagligt organiserad territorialstyrelse.
Med hänsyn till slaffrågan förordade han utvidgning af Missourikompromisslinjen till
Stilla hafvet. Olika förslag i saken framlades i 30:e kongressen och väckte häftig
strid mellan partierna. I Oregonfrågan hade slafpartiet blifvit slaget. Så mycket
viktigare var det att nu vinna seger, hvilket under Calhouns ledning och genom
att föra i elden den vanliga paradhästen, hotelsen om skilsmässa, lyckades så till
vida, som åtminstone intet för delta parti misshagligt beslut fattades. Under denna
debatt höll Lincoln sitt första tal i kongressen. Han var då ännu en okänd man,
men visade redan nu genom att kräfva räkenskap af presidenten för det olagligt
började kriget, att han åtminstone ej var vän af det rådande systemet.
Presidentens nyssnämda förslag möttes af häftig protest från invånarna i
New Mexiko och Kalifornien; dessa önskade framför allt bibehålla sin af Mexiko
en gång fastställda frihet från slafveri. Ett konvent sammankallades i september
1849, och inom oktober månads slut hade det för den nya »staten» Kalifornien
utarbetat en konstitution, hvilken uttryckligen förbjöd slafveriet.
Presidenten Taylor hade under tiden tillträdt sin nya värdighet. Som hans
kabinett var mycket blandadt, visste de olika partierna till en början ej rätt,
hvilken politik han egentligen ämnade följa.
Med spänning afvaktade man därför hans första budskap till den 31:a
kongressen, som sammanträdde den 3 december 1840. Angående den brännande
frågan bekantgjorde han helt enkelt det faktum, att Kalifornien antagit en
konstitution samt begärde bli upptaget som stat i unionen; han för sin del anbefallde
åt kongressen att noga behjärta denna anhållan. Han väntade äfven, att New
Mexiko snart skulle följa exemplet och hoppades, att »i afvaktan härpå alla orsaker
till oro måtte undvikas samt förtroende och godt förstånd bibehållas». Med andra
ord, Kalifornien och New Mexiko skulle utan vidare upptagas i unionen äfven,
såsom fristater, i fall deras invånare så önskade.
I ett särskildt budskap af den 21 januari 1850 förklarade Taylor, att han hade
gynnat de nya territoriernas raskt fattade beslut utan att försöka inverka på, hur
detta beslut skulle ställa sig i förhållande till slaffrågan. Han önskade så snart
som möjligt få saken afgjord och därigenom få ett slut på den upphetsade
sinnesstämningen i landet, och han tilläde, att hvarje försök att förvägra kalifornierna
deras rätt till själfstyrelse i en angelägenhet, som endast rörde dem själfva, skulle
ovillkorligen komma att betraktas som ett ingrepp i deras rättigheter, och med
stöd i själfständighetsförklaringens principer skulle största delen af amerikanska
folket gifva dem rätt häri.
General Taylor var, som redan är omnämdt, själf sydstatsman och slafägare,
och hans sympatier hade alltid tillhört hans egen klass. Vid tiden för sitt val
hade han skrifv.it till sin svärson, Jefferson Davis, att han skulle respektera de
fria staternas känslor, men icke tillåta — i fall han kunde hindra det — något
intrång i de slafägande staternas rättigheter; vidare, att han ej vore ovänligt stämd
mot fri diskussion af slaffrågan, men att han, om något försök skulle göras att
beröfva slafstaterna deras konstitutionella rättigheter, äfven ville, att Södern »skulle
handla snabbt, djärft och beslutsamt, i nödfall med väpnad hand, i hvilket fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
