Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 13. Kaliforniens upptagande som stat; presidenten Taylor; kongress-strider; Henry Clay och »omnibusbillen» 1850; debatter i kongressen; Calhouns sista uppträdande; hans död; Websters uppträdande; hans 7-mars tal; verkan däraf; kompromissens antagande - 14. Abolitionisterna verksammare än någonsin; Theodor Parker; lagen om förrymda slafvars återlämnande; den ovilja den väckte; möte i Faneuil Hall; den färgade befolkningens rop om hjälp; Websters agitation; kyrkans hållning; Ellen och William Craft samt Theodor Parker; slafven Shadrach; Thomas Sims; »Onkel Toms stuga»; petition framlagd af Sumner i kongressen 1852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räckvidd. »Ingen whig åtnjöt emellertid förtroendet att förvalta ett ämbete, om han
ej badat sin häl i negerblod*». Kompromissförslaget hade nu de bästa utsikter
att antagas, och slafpartiet triumferade åter.
Först i slutet af september, alltså efter nio månaders häftig strid, blef Clays
kompromissförslag, efter antagande af flera särskilda biller, gilladt af kongressen
och stadfäst af presidenten.
Därigenom stadgades:
1) att Kalifornien skulle som fristat upptagas i unionen;
2) att Texas skulle afstå från alla anspråk på New Mexiko mot erhållande
af 10 millioner dollars;
3) alt territorialstyrelse skulle upprättas i New Mexiko och Utah, men frågan
om huruvida slafveri skulle inom dem förbjudas eller tillåtas lämnas oafgjord;
4) att slafhandeln skulle förbjudas i Kolumbia-distriktet;
5) att slafvar, hvilka rymt från sina herrar till fria stater, skulle af
med-borgarne i dessa utlämnas till ägarne.
14.
Benämningen »kompromiss» för 1850 års kongressbeslut är i det hela taget
oegentlig, ty i själfva verket voro de liberala partierna i grund slagna, och Södern
hade segrat »utefter hela linien». Websters uttryck: »Det gifves ej mera någon Nord,
det gifves endast en Söder», skulle helt visst lätt blifvit en sanning, såvida
abolitionisterna och antislafveripartiet förlorat mod och hopp. Det torde ej vara för mycket
sagt, att Garrison och hans »radikala» vänner bära slörsta äran af att i nederlagets
stund, då Nordens ledande män inom politiken tycktes hafva kapitulerat eller dragit
sig undan, hafva hållit frihetens sak uppe.
Verksammare än någonsin visade sig nämligen Garrison, och hans
»Liberator», i spetsen för de andra liberala bladen, var långt mera spridd än förut och
ansågs mer än någonsin tungt vägande i sina uttalanden. Wendell Phillips’ ord
ljödo ut öfver hela landet, granskande, förebrående, eldande; Charles Sumner samt
de båda syskonen Henry Ward Beecher och Harriet Beecher Stowe ställde all sin
vältalighet och kraft till den goda sakens tjänst, och Theodor Parker lät sitt
glödande, väckande tal ljuda ej endast hvarje vecka i Bostons »Music Hall» utan
snart sagdt från hvarje talarstol i Nordens stater.
Från och med år 1845, då Texas annekterades, hade han ej underlåtit ett
enda tillfälle att dundra mot slafveriet, »folkets dödssynd»; han hade oförskräckl
uttalat förkastelsedomen öfver mexikanska kriget jusl i den stund, då Förenta
Staterna jublade öfver segern. »Ut med honom! Döda honom, döda honom!» hade
det då ropats rundt omkring honom. Men öfver ljudet i salen af spända hanar
hade Parkers klangfulla röst hörts: »Ut? Jag säger er, att I icke skolen jaga mig
ut. Och I viljen döda mig? Nåväl, jag förklarar er, att jag skall återvända här-
* Henry Wilson: Rise and Fall of the Slacepoirer, vol. II. pag. 270.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
