Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 14. Abolitionisterna verksammare än någonsin; Theodor Parker; lagen om förrymda slafvars återlämnande; den ovilja den väckte; möte i Faneuil Hall; den färgade befolkningens rop om hjälp; Websters agitation; kyrkans hållning; Ellen och William Craft samt Theodor Parker; slafven Shadrach; Thomas Sims; »Onkel Toms stuga»; petition framlagd af Sumner i kongressen 1852
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt efter som den allmänna oviljan blef starkare, väcktes det motsatta partiets
oro, för att dess dyrbara »fugitive-slave»-lag skulle komma i fara. Det faDn det
nödvändigt att å sin sida blåsa upp en »allmän opinion». Ett ofantligt möte,
an-ordnadt af köpmän i New-York och hvarvid bildandet af ett »unionsparti» föreslogs,
öppnade kampanjen. Liknande demonstrationer följde i Boston och många andra
städer. Den egentlige ledaren af denna agitation var Daniel Webster *. Hlan reste
omkring från stad till stad, han talade i Boston och Philadelphia, i Buffalo, Albany,
Syracusa, Annapolis och sist vid Capron Springs, och hvart han kom talade han
bittert och hänsynslöst mot allt, för hvilket han fordom kämpat samt ej mindre
mot den stat, som valt honom in i senaten. Hvad mer — det fanns ju ej någon
Nord, endast en Söder, som vid nästa presidentval hade makten!
»Man har sagt, att jag genom den väg, som jag funnit lämplig att följa,
misshagat en del af folket i Massachusetts. Nå väl — antagom, att jag gjort det.
Antagom, att jag misshagat hela folket i denna stat — hvad mera?
Hvad hade jag alt göra med några instruktioner från Massachusetts i en
fråga, som rör hela nationen! Jag försäkrar er, mina herrar, jag frågade icke
mera efter Massachusetts’ instruktioner än efter någon annan stats–-**»„
»Nya England är, som hvar man vet, det utvalda sätet för
abolitionisttidnin-garna och abolitionistsällskapen. Där är det förnämligast, som de förra hälsa
hvarje morgon med sina spalter, fulla af klagovisor öfver mänskliga varelsers öde,
hvilka, ehuru fria af naturen och en lag, högre än konstitutionen, likväl återsändas,
bundna och fjättrade till slafveri och piskning; och de senare vederkvicka sig från
dagens mödor genom nattliga orgier, ägnade åt samma filantropiska utgjutelser
och blanda städse sina bannlysningar mot hvad de kalla »människojakt» med det
afskyvärdaste och gudlösaste afsvärjande af den kristna sabbaten, ja hela den
gudomliga uppenbarelsen–-Varen vissa därom: lagen (om flyktade slafvars
utlämnande) skall blifva verkställd både till sin anda och sin bokstaf. Han skall
blifva verkställd i alla de stora städerna — här i Syracusa — midt i nästa
anti-slafverikonvent, om tillfallet så fordrar–»***
Bestämmelserna i den stora kompromissen framställdes för folket såsom lika
bindande som konstitutionen. Och som den för anfall mest utsatta punkten också
vanligen är den ifrigast försvarade, betonades den bindande förpliktelsen af lagen
om flyktade slafvars utlämnande så starkt, som om fångandet af flyktande slafvar
vore en amerikansk medborgares första konstitutionella plikt.
Detta åter kunde ej undgå att öka harmen och motståndet, men det ökade
också antalet af svaga och framför allt »världskloka» anhängare.
Och dessa funnos olyckligtvis mest bland kyrkans högsta ämbetsmän och de
högre läroverkens »presidenter» och rektorer f.
Den förste, som gaf tonen, var den »hebreiska litteraturens fader» i Amerika,
M. Stuart, professor vid det teologiska seminariet i Andover. Han skref ett öppet
bref till Webster, tackande honom för hans stora verksamhet i och för kompro-
• Carl Schurz: the Lif of Henry Clay, vol. II, pag. 376.
** Tal vid, Capron Springs.
*** Tal i Syracusa.
f Se utförligt: Henry Wilson: Rise and Fall of the Slacepoicer, vol. II, pag. 317.0. s. v.;
Oliver Johnson: Garrison and his tinxe, pag. 380; Bryant and Gay: A populär history of the
United States, vol. IV, pag. 398 m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
