Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 15. Presidentvalet 1852; Daniel Websters död; Henry Clays död; presidenten Pierce; Stephen Douglas och Kansas-Nebraska-billen 1854; kongressdebatter; prästernas petition; bildandet af det republikanska partiet; »Knownothing»-partiet; Anthony Burns; emigrant-understödskompaniet och emigreringen till Kansas; gränsstriderna i Kansas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bitterhet kommenterad af Douglas, hvilken stämplade den som bevis för en
»abolitio-nistisk sammansvärjning».
Härpå följde en debatt, som varade i fyra månader. Många skarpa hugg
växlades mellan frihetens lilla falang och den stora majoriteten af sig s. k.
»sam-hällsbevarare», hvilka i själfva verket genom försöket att upphäfva
Missourikompromissen endast sträfvade efter att omkullstörta det bestående. Chase, Seward,
Wade och Sumner kämpade i senaten manligen mot öfvermakten, framför allt
representerad af Douglas, Badger, Brown m. fl.
Så höll mr Badger från Nord-Karolina en dag ett långt anförande till förmån
för Missourikompromissens upphäfvande; han vädjade till allmän humanitet, hvilken
skulle visa sig däri, att den i de nya territorierna invandrande slafägaren
medförde sina slafvar i stället för att sälja dem. »Hvarför» — frågade han — »om
någon gentleman från Södern önskade medföra sin amma eller den gamla kvinna,
som vårdat honom i hans späda barndom och som han kallat ’mammy’, ända tills
han kom från gymnasiet, om han ville medföra henne på en flyttning till de nya
territorierna, hvarför i Guds namn skulle någon hindra detta?» Hvarpå mr Wade
svarade: »Den ärade senatorn missförstår fullkomligt vår position. Vi hafva ej
det minsta emot och skola alls icke lägga hinder i vägen för att senatorn tager
sin gamla ’mammy’ med till Kansas. Vi vilja endast, att han ej säljer henne,
sedan han väl fått henne dit!»
Seward höll ett af sina berömda stora tal, hvari han bl. a. yttrade: »Sägen och
gören hvad 1 viljen: de icke-slafägande och de slafagande staternas intressen skola
dock förbli precis desamma som de äro nu; och de skola fortfara att så vara, till
dess antingen I upphören att försvara och älska slafveriet eller vi att ära och
försvara friheten. Slafverirörelsen är en evig kamp mellan konservatism och
framåtskridande, mellan villfarelse och sanning, mellan orätt och rätt–-’Människan
spår och Gud rår’», slöt han sitt tal, »I mån lagstifta och upphäfva så mycket I
viljen; men det finnes en högre makt, som styr alla edra handlingar och, jag
hoppas det, styr och leder dem så, att de tvingas att tjäna till vårt lands ära och
storhet — en makt, som leder och för ej endast edra utan alla mänskliga
handlingar till det aflägsna men ovillkorliga målet: alla människors frihet och jämlikhet».
Charles Sumner motsatte sig bestämdt den föreslagna billen, hvilken så
ofantligt skulle öka slafveriet och slafvarnas antal; han fördömde kraftigt ett system,
hvars offer ej fingo äga något, som de kunde kalla sitt; »utan fader, utan moder,
nästan utan en Gud, äger slafven endast en herre», och han hoppades på en
framtid, då »Norden och Södern skulle enas om att anse friheten och ej slafveriet för
en nationalsak samt slafveriet och ej friheten för en partisak*.
Mr Brown från Mississippi svarade med Calhouns ord, att slafveriet vore
jn-stiftadt af Gud, att det vore en moralisk, social och politisk välsignelse samt att
det vore en välsignelse för slafven så väl som för hans herre.
Äfven utom kongressen väckte frågan det största intresse och uppseende.
Dagligen inkommo memorial och protester till den. Ett sådant memorial,
under-tecknadt af mer än 3,000 präster, tillhörande olika kyrkor i Nya England, framlades
af senator Everett. Douglas’ förslag angreps häri mycket skarpt, och denne lät ej
vänta på svar: memorialet förskref sig från »en klass af män, som kallade sig
■evangeliets förkunnare, men som framträdt med en afskyvärd lögn och en
afsky-värd ärekränkning mot senaten och som med partipolitikens fördärfvande och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
