Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 15. Presidentvalet 1852; Daniel Websters död; Henry Clays död; presidenten Pierce; Stephen Douglas och Kansas-Nebraska-billen 1854; kongressdebatter; prästernas petition; bildandet af det republikanska partiet; »Knownothing»-partiet; Anthony Burns; emigrant-understödskompaniet och emigreringen till Kansas; gränsstriderna i Kansas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serad i amerikanska folkets hjärtan såsom en helig sak, den ingen förmäten hand
skulle våga att rubba»**.
Fyra år därefter hade han tillintetgjort denna amerikanska folkets heliga
skatt! Men så tillhörde han också den grupp af ärelystna statsmän, som täflade
att komma uppför trapporna till presidentstolen. Liksom Clay, Calhoun och
Webster nådde han aldrig längre än till öfversta trappsteget. Han var, liksom
de, för kraftig, för despotiskt anlagd.
Slafsystemets allt starkare framträdande tendens att göra slafveriet till
nationens hufvudintresse började emellertid allt mera oroa de andra partierna. Från
talarstolar och i prässen började därför en liflig agitation att förena de olika
fraktionerna bland slafveriets motståndare till ett parti, nog kraftigt att kunna bekämpa
den eniga Södern. I Norden funnos abolitionister, freesoilmän, antislafveriwhiggar,
anti-nebraskademokrater och antislafverimän, tillhörande äfven det nyss bildade
»amerikanska» eller »know-nothingpartiet». Detta senare yrkade, med blicken fast
på de skaror af invandrare, hvilka efter hungersnöden i Irland 1846 och
revolutionen i Tyskland 1848 strömmade till landet, att af religiösa, politiska och
statsekonomiska skäl ingen invandrare skulle vara valbar till något ämbete i Förenta
Staterna. »Amerika för amerikaner> var dess valspråk; dess »pösande yankeeism»
bragte det snart i misskredit och medförde dess undergång **. Att förena alla dessa
partier blef nu ett första mål för de frisinnade ledande männen. Redan morgonen
efter Kansas-Nebraskabillens antagande ägde ett möte af dem rum i Washington,
och namnet >republikaner» valdes för den blifvande nya organisationen. Möten
höllos därefter af de olika partierna, som till slut samlades till ett gemensamt
konvent i Worcester, där det nya namnet jämte partiprogram antogs. Detta senare
var att samla alla slafverimotståndarne under en fana, bekämpa slafveriets
utvidgning samt om möjligt själfva dess tillvaro.
Medan de nya * republikanerna» sålunda började rusta sig till den stora strid,
som skulle.ända med slafsystemets fullkomliga tillintetgörande, höll detta ännu sitt
hufvud upprätt och sökte i triumf göra alla sina anspråk gällande.
Framfor allt då att ånyo sätta slafjakten i gång. Man skred ögonblickligen
till verket.
Den 24 maj 1854 — dagen efter det telegrafen bragt underrättelsen om
Kansas-Nebraskabillens antagande öfver landet — upprördes ånyo staden Bostons
invånare af nyheten om att en slaf, Anthony Burns, blifvit gripen, insatt i fängelse
på grund af falsk angifvelse för stöld och smidd i bojor. Han skulle ställas inför
ransakningsdomstol, och man visste, att resultatet skulle bli hans utlämnande till
hans förre herre, öfverste Suttle i Alexandria, Virginien.
Theodor Parker och Wendell Phillips besökte honom genast i fängelset och
den förre utverkade, att han fick bojorna aftagna. Ett ofantligt »indignationsmöte»
utlystes i Faneuil Hall, vid hvilket Samuel Sewall presiderade och både Parker,
Phillips och andra berömde talare uppträdde. Parkers glödande ord eldade den
förbittrade folkmassa, som fyllde salen. »De voro», sade han, »Virginiens vasaller; denna
stat utsträcker sina armar öfver våra mödrars grafvar och röfvar män i
puritanernas stad–-Det fanns en gång ett Boston; nu finnes det endast en
nordförstad till Alexandria.» Slaflagen hade förklarats såsom slutgiltig, men det fanns
* Nicolay and Hay: Abraham Lincoln, vol. I, pag. 351.
** John Enander, Förenta Staternas historia, IV del, sid. 220.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
