Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 16. Charles Sumners tat i kongressen om »brottet mot Kansas»; Preston Brooks öfverfaller Sumner i senaten; Södern hyllar Brooks; presidentvalet 1856; presidenten Buchanan; »Dred Scott-målet»; Douglas och »squatter-suveräniteten»; kongress-debatt; Lecompton-debatten; Abraham Lincolns ståndpunkt i slaffrågan; valstriden i Illinois och Douglas-Lincoln-debatten 1858; Lincolns personlighet och biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta skurkaktiga öfverfall upprörde det allmänna medvetandet öfver hela
landet, ehuru de handlande personerna till stor del bortskymdes af de principer,
hvilka de representerade. Sumner och Brooks blefvo rent af betraktade såsom
representanter för de två hufvudpartier, som söndrade landet, och uppträdet den
22 maj ansågs typiskt för hvad man hade att vänta så att säga på den stora
»nationalscenen».
Äfven detta uppträde bidrog, liksom Anthony-Burns-affären, att öka
republikanernas antal, försvaga den öfvermodiga Södern och förbereda den sista akten i
slafemancipationshistoriens drama.
På aftonen den 22 maj samlades de republikanska senatorerna i Sewards
hus. De utgjorde endast en femtedel af senaten, men beslöto, att Henry Wilson i
partiets namn skulle nästa dag fästa dennas uppmärksamhet på det skedda.
Han gjorde också detta i allvarliga ordalag och uppmanade de äldre
senatorerna af det härskande partiet att inlägga motion om undersökning af saken.
Men när detta icke skedde, reste sig Seward och fordrade tillsättandet af en
under-sökningskomité. Denna blef vald och kom naturligtvis att bestå endast af
sydstats-män, bland hvilka icke fanns en enda vän till Sumner. Komitén vidtog ej heller
några åtgärder. Men äfven Huset hade på grund af öfverfallet utsett en liknande
komité, och denna infordrade en mängd senatorers vittnesmål i saken.
En af dessa, en mr Slidell, berättade då, att han jämte några andra, bland
dem Douglas, samtalade i ett sidorum, då en person rusade in och omtalade
öfverfallet. »Vi hörde nyheten utan någon rörelse. För min del, det får jag
bekänna, erfor jag ingen sådan. Jag har ingen lust att blanda mig i andras
angelägenheter. Jag förblef sittande, där jag satt. De andra herrarne gjoide detsamma.
Vi rörde oss ej ur fläcken.–Jag stod ej i något slags förbindelse till
Sumner och hade ej talat med honom på två år. Jag kan ej inse, hvarför jag skulle
ingripa till hans förmån.»
En annan, mr Toombs, sade rent ut, att han med full afsikt ej kommit
Sumner till hjälp. »Någon af de närvarande ogillade mr Brooks. Jag svarade, att
jag gjorde motsatsen. Detta är ännu min tanke.»
Senatorerna från Norden fördömde däremot i starka ordalag mordförsöket
och försvarade rätten till fri debatt inom den fria republikens senat.
Sydstatsrepresentanterna hade emellertid beslutat att genom ett nytt våldsamt
öfverfall hämnas på Wilson för hans uppträdande; men detta afstyrdes genom
senator Orrs, Syd-Karolina, energiska uppträdande.
Det beslöts emellertid, att Brooks skulle aflägsnas ur representanternas hus
och att Keitt, som hindrat Sumners vänner att genast komma till hans hjälp,
skulle kallas inför skranket. Keitt nedlade genast sitt mandat, och Brooks höll
ett tal, hvari han utöste skvmford mot både kongressen i dess helhet och senaten,
samt förklarade, att ingen behöfde lägga sig i hans »personliga affärer.–-
Jag skred fullkomligt frivilligt till verket, ehuru jag något tvekat, om jag skulle
välja en hästpiska eller en oxremspiska (sådana som användas vid slafvars
bestraffning); men som jag visste, att senatorn var mig öfverlägsen i styrka, fruktade
jag, att han skulle vrida den ur min hand. då jag blifvit tvungen att göra hvad
jag kanske sedan ångrat.» — Hvad detta skulle vara, förstår en hvar lätt. Han
afsade sig emellertid äfven sitt mandat och återvände till sin valkrets, där han
emottogs som en triumfator. Möten höllos i hela staten, och ett allmänt »bra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
