Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 16. Charles Sumners tat i kongressen om »brottet mot Kansas»; Preston Brooks öfverfaller Sumner i senaten; Södern hyllar Brooks; presidentvalet 1856; presidenten Buchanan; »Dred Scott-målet»; Douglas och »squatter-suveräniteten»; kongress-debatt; Lecompton-debatten; Abraham Lincolns ståndpunkt i slaffrågan; valstriden i Illinois och Douglas-Lincoln-debatten 1858; Lincolns personlighet och biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller skola och där lefnadssättet var högst problematiskt. En person upprättade
här en »diversehandel», som den skrif- och läskunnige Lincoln skulle förestå. Här
kom han alltså i beröring med en större krets af människor. Han var road af
samspråk och sammankomster, där hans naturliga sinne för »amerikansk humor»
fick stark näring. Hans böjelse för politiska debatter och hans förmåga att tala
och berätta historier gjorde honom synnerligt populär. Här som i nästan allt
annat spårar man huru intrycken från ungdomen grundläde hela hans karaktär.
När man känner sig böjd att le åt den politiserande ynglingen i nybyggar*
skaran, måste man ihågkomma, att det amerikanska folket äger en medfödd böjelse
för politik och lagkunskap; detta nyskapade, i bildning stadda folk behöfver också
dagligen och stundligen rådfråga lagar och förordningar. Därför slog nästan en
hvar amerikan, som ville »bli något», in på den juridiska banan. Vi behöfva endast
räkna upp namnen å Clay, Calhoun, Webster, Douglas, Jeff. Davis, Lincoln och
otaliga andra — alla voro de »advokater», ett i Förenta Staterna ofta högeligen
inbringande yrke. Att »politisera» låg en hvar amerikansk medborgare så att säga
i blodet.
Redan nu visade sig äfven hos Lincoln det karaktäristiska drag, att han hyste
stora sympatier för folket, precis sådant det var, det folk som omgaf honom och som
han lefde ibland; han var hela sitt lif en »folkets man». Men de egenskaper, som
höjde honom öfver hans företrädare på presidentstolen och gjorde honom till den
bäste president sedan John Quincy Adams dagar och den mest berömde näst
»Landets Fader», Washington, dessa egenskaper höja honom redan nu öfver hans
ungdoms omgifning och göra hans personliga lif grundolikt dennas. I annat fall skulle
denna period af hans lefnad bli en fullkomlig gåta och han skulle framstå såsom
en dubbelnatur. Nu blef all den råhet och dålighet, hvari han växte upp, icke
något som personligen berörde honom, utan framstår mera såsom en egendomlig
social företeelse.
En ny period i Lincolns lif inträdde våren 1832. Under hela sin barndom
och uppväxt hade striden mellan den röda och hvila rasen pågått, en strid,
bestående af lönnmord och skalpering. Flera af hans äldre anförvanter hade fallit
offer för rödskinnens knifvar, och han hade uppväxt med inrotad afsky för dessa
landets egentliga invånare, hvilka af de amerikanska nybyggarne drifvits från sina
lugna jaktmarker och skogar.
När därför nämda år krig utbröt med sackerna, foxerna och andra
indianstammar i Illinois och Wisconsin, åtlydde Lincoln med glädje guvernörens order
om milisens inkallande. Men han kom dock aldrig att deltaga i någon verklig
träffning, och de krigiska lagrar, han af vissa skildrare påstås hafva förvärfvat,
inskränkte sig till att han varit en sällsynt god kamrat och en utmärkt
historie-berättare vid lägereldarna.
Som en egendomlighet kan nämnas, att Jefferson Davis äfven som ung soldat
deltog i kriget mot »Svarta Falken» och att Lincoln, då han vid krigets slut
hugnades med en sedan af hans vänner gärna använd kaptenstitel, fick sitt
afskeds-intyg undertecknadt af Robert Anderson, den bekante försvararen af Fort Sumter
vid inbördeskrigets utbrott under Lincolns första presidenttid.
Efter att hafva varit en månad »i fäll* återvände Lincoln till sin fredliga
sysselsättning i New Salem.
Nu blef han för första gången indragen i det offentliga lifvet., i det han under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
