Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Slaffrågans utveckling och tillspetsning (från omkring 1831 till 1861) - 17. John Brown och angreppet på Harpers Ferry 1859 - 18. Söderns sista öfvergrepp i slaffrågan; återupptagande af den afrikanska slafhandeln; ny förföljelse mot den fria färgade befolkningen; »Personal-Liberty-laws»; 35:te kongressen; upprörd sinnesstämning bland sydstatsrepresentanterna; presidentvalet 1860; Lincolns val; verkan däraf; abolitionisternas misstroende mot Lincoln; hans val signalen till Söderns secession; Syd-Karolina gör början; »golfstaterna» följa exemplet; Buchanans svaghet och oduglighet; förräderi inom kabinettet; syd-statskommissarier i Washington; ny kongress-strid; Jefferson Davis’ tal; Sewards dito; prässens hållning; tvekan och oro i Norden; Söderns öfvermod; »Crittenden-kompromissen»; sydstatsrepresentanterna lämna kongressen; fredskongress; »Amerikas konfedererade stater» 1861; Jefferson Davis; Södern sätter sig i besittning af alla å dess områden varande arsenaler m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för mordet å honom. »Dräpt af amerikanska republiken», skref Victor Hugo*,
»antager brottet den nations proportioner, som begått det.»
»Vägen till himmelen», skref Theodor Parker**, »är lika kort från galgen
som från tronen, kanske äfven lika lätt. Galgen är vorden jämngod med korset.»
Och äfven Emerson instämde häri: »Han (Brown) är ett nytt helgon, som skall
göra galgen lika ärofull som korset».
A andra sidan blef Brown, som redan är nämdt, kallad en mördare och
uppviglare. Slafstatema, företrädda af sina representanter i senaten, framför allt
Jefferson Davis, gjorde det republikanska partiet ansvarigt för hvad som händt.
En af senaten utsedd komité, som skulle göra en utredning af saken och
undersöka, huruvida misstanken vore grundad, att John Brown endast varit framskjuten
af ett bakom honom stående stort parti i Norden, fann ej bevis härför, men
stämplade John Browns företag såsom »ett laglöst röfvarlåg, hvarken gilladt af allmänna
eller enskilda auktoriteter, skiljande sig från vanliga skurkstreck endast därigenom
att medlen därtill anskaffats af andra stater, en omständighet, hvilken så mycket
mer bidrog att öka spänningen och misstämningen inom unionen».***
Möten för och emot John Brown höllos öfver hela landet. Den allmänna
meningen var mycket splittrad mellan två ytterligheter: Wendell Phillips’ ord, att
»dagens lösen vore insurrektion», samt den berömde juristen Charles 0’Conors, att
»slafveriet i sig själft och såsom institution vore välsignelserikt för båda raserna».
Det dröjde dock icke länge, innan Wendell Phillips verkligen fick rätt i det
tal han höll vid John Browns graf, då han sade, att dennes ord voro starkare än
hans vapen och att ehuru ekot från hans bössa dött bort bland Virginiens berg,
voro hans ord bevarade i millioner hjärtan. Ty när några månader senare det
stora kriget bröt lös, tågade regemente efter regemente, armé efler armé i falt
under »John Browns-sången». Under långa marscher och i bataljens tumult ljöd
öfver land och rike:
»John Browns body lies mouldering in the grave,
But his Soul is marching ön.»
Och sanna blefvo dessa ord på så sätt, att den idé, som besjälat den gamle
puritanen, fortfarande var den, för hvilken Amerikas lojala män gingo till kamp
och död. Det är omfattandet af denna idé, som lyft John Brown’s krigståg från
parodiens till sorgespelets sfer.
18.
Under den korta tid, som nu återstod af slafsystemets herravälde, tyckes ett
fullkomligt vanvett hafva gripit dess målsmän, såsom ofta under liknande historiska
skeden varit fallet, då ett »apres nous le déluge> ligger till grund för excesserna.
• Henry Wilson: Rise and Fall of the Slacepower, vol. II, pag. 594.
*• Albert Réville: Theodor Parker, pag. 140.
•** Jefferson Davis: »Rise and Fall of the Confederate Gocernment», vol. I, pag. 41.
C. Bååth-IIolmberg, Negerslafveriet. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
