Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Slaffrågans sista skede - 2. Slaffrågan framträder allt mera; general Butler och »krigskontraband»; general Frémonts emancipationsorder; general Hunters dito; Lincolns missnöje därmed; hans svåra ställning; hans budskap till 37:de kongressen; diplomatisk förbindelse med Haiti och Liberia; slafveriets upphäfvande i Kolumbia; upprättandet af skolor för negrer; rasoviljan växer; motsatta åsikter angående behandlingen af rebellernas undanrymda slafvar; svårigheter; de lojala gränsstaternas slafvar; Lincolns budskap i mars 1862; försök till öfverenskommelse med gränsslafstaterna; negrers användande till soldater; negerregementen; Söderns vrede och grymhet mot negersoldaternas familjer; negersoldaternas familjer frigöras; fördrag med England om afrikanska slafhandelns undertryckande; yrkan om allmän slafemancipation; Lincolns tvekan; Nordens nederlag i kriget; slaget vid Antietam och slafemancipationsproklamationen d. 22 sept. 1862; frihetsediktet den 1 jan. 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undertrycka hvarje försök till slafinsurrektion. Man kan ej tänka sig ett större
virrvarr i uppfattning och en mera i ögonen fallande brist på gemensamt
uppträdande. Väl kunde president och ministrar med bekymmer fråga: »böra dessa
slafvar återsändas till sina herrar eller ej?» och med så mycket större bekymmer, som
förutsägelserna om rasoviljans stegring visade sig sannare än de om den patriotiska
hänförelsen. Ty många tydliga bevis ådagalade, att nationens lägre lager alls icke
ville veta af en slafbefrielse, som gjorde de föraktade slafvarna till deras jämlikar.
Så t. ex. ingick i augusti 1862 till den tjänstgörande generalen i Tennessee ett
bref från kompaniet n:r 9 i första frivilliga Kansasregementet och undertecknadt af
36 man. Brefvet innehöll en begäran, att en färgad soldat måtte aflägsnas ur
kompaniet: »Våra skäl äro, först det att vi anse honom vara en ’nigger’; för det
andra, att han aldrig varit bestämd för vårt kompani; men efter att ha blifvit
refuserad af flera andra kompanier, placerades han i kompani n:r 9. Vi göra icke
någon invändning mot att tjäna vårt land eller mot att lida alla de försakelser,
som vi komma att undergå, men att en man i kompaniet eller vid regementet
skall vid parad eller vaktgöring utpekas som en ’nigger’, det är mer än vi kunna
finna oss i att tåla». Ett annat exempel på samma tankegång var det möte i
Chicago, som hölls af arbetarne vid packhusen och slakterierna; mötet afsåg att
vara en protest mot hvarje försök till konkurrens mellan negerarbete och den
hvita befolkningens arbete; och följande resolution blef antagen: »Vi,
packhusarbetare i staden Chicago, förbinda oss att icke under något villkor arbeta för
någon packhusägare, som på något sätt vill bringa negerarbete i jämlikhet med
vårt arbete».
Bland svårigheterna, som uppkommo af olika personers och samhällslagers olika
uppfattning i negerfrågan, var den ej minst, att en stor del officerare vid
generalerna Mc Clellans och Hallecks arméer högljudt knotade öfver att de tvungos
att återsända de till deras läger flyktade slafvarna. Senator Fessenden från Maine
gaf ett uttryck häraf i senaten, då han sade: »Jag har tre söner i arméen, men jag
skulle aldrig hafva tillåtit en enda af dem att vara där, om han skulle utsätta sig
för lifsfara, sjukdom och andra lidanden under öfverbefal af män, som skulle
beordra honom att arrestera flyktande slafvar och återsända dem till deras herrar».
Att i alla dessa stridande och motsatta åsikter finna rätta vägen var ej en
lätt sak, och få statschefer torde haft större svårigheter att bekämpa än Lincoln.
Å ena sidan hela rasmotviljan, som växte, allt efter som den fria färgade
befolkningen blef talrikare, och som man kunde förutse skulle bli än starkare efter en
fullständig slafemancipation; å andra sidan de mera bildades hänförelse för idéen,
för humanitetens och frihetens sak, representerad i den svarta rasens frigörelse;
man skulle nämligen misstaga sig, om man trodde, att »the underground railroad»
m. m. vore bevis för de lägre klassernas sympati för negrerna i och för sig; en
amerikansk farmare och arbetare kunde hysa medlidande och visa stor
själfupp-ofTring för en förföljd och jäktad slaf, såsom han skulle ha visat det mot en
skälf-vande hund; men att erkänna denne slaf såsom sin like, såsom medtäflare på sitt
arbetsområde, det var en helt annan sak. Han kände, att i samma mån, som
negerns sociala nivå höjdes, sänktes hans egen.
Att ordna förhållandena inom arméen syntes dock regeringen vara en första
nödvändig omsorg; ty ehuru soldaterna icke gärna tålde en »nigger* bredvid sig
i ledet, så tålde de ännu mindre att känna sig likställda med Söderns slafägare
C. Bååth-Holmberg, Negerslafveriet. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
