Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Slaffrågans sista skede - 2. Slaffrågan framträder allt mera; general Butler och »krigskontraband»; general Frémonts emancipationsorder; general Hunters dito; Lincolns missnöje därmed; hans svåra ställning; hans budskap till 37:de kongressen; diplomatisk förbindelse med Haiti och Liberia; slafveriets upphäfvande i Kolumbia; upprättandet af skolor för negrer; rasoviljan växer; motsatta åsikter angående behandlingen af rebellernas undanrymda slafvar; svårigheter; de lojala gränsstaternas slafvar; Lincolns budskap i mars 1862; försök till öfverenskommelse med gränsslafstaterna; negrers användande till soldater; negerregementen; Söderns vrede och grymhet mot negersoldaternas familjer; negersoldaternas familjer frigöras; fördrag med England om afrikanska slafhandelns undertryckande; yrkan om allmän slafemancipation; Lincolns tvekan; Nordens nederlag i kriget; slaget vid Antietam och slafemancipationsproklamationen d. 22 sept. 1862; frihetsediktet den 1 jan. 1863 - 3. Söderns vedergällningssystem — fångarna i Andersonville; jämförelse mellan fångarnas behandling i Norden och Södern; abolitionisternas arbete för de frigifna slafvarnas hjälp; »freedmansbyrån»; dess verksamhet; lagstiftning till förmån för de svarte; omslag i krigslyckan till förmån för Norden; Grant utnämd till öfverbefälhafvare, februari 1864; Shermans tåg genom Georgien; Söderns hjälpkällor slut; önskan om fred; strid mellan demokrater och republikaner i Norden; Lincolns fiender; presidentvalet 1864; Lincoln återvald; Södern begär fred; konferensen å Hampton Roads; Lincolns andra installation; hans budskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I kraft af förut nämda makt och syfte förklarar och befaller jag, att alla
personer, som inom nämda stater eller delar af stater hållas såsom slafvar, äro
och hädanefter skola vara fria; och alt Förenta Staternas regering, deras krigs- och
sjömakt inbegripna, skall erkänna och upprätthålla sådana personers frihet.
Jag anbefaller härmed de sålunda fria förklarade att afhålla sig från alla
våldsamheter, om ej för nödvändigt själfTörsvar, och jag uppmanar dem att städse,
när det tillåtes dem, troget arbeta för skälig ersättning.
Jag förklarar och kungör vidare, alt sådana personer af lämplig beskaffenhet
skola antagas i Förenta Staternas armé för att tjänstgöra som garnison i fästningar,
befästa platser och stationer samt andra ställen och bemanna alla slags fartyg i
sagda tjänst.
Och öfver denna, såsom jag fullt och fast tror, rättvisa åtgärd, berättigad af
konstitutionen och militärisk nödvändighet, nedkallar jag mänsklighetens opartiska
dom och den allsmäktige Gudens nådiga skydd.
Till bevis härpå har jag härunder tecknat mitt namn och låtit ditsätta Förenta
Staternas sigill. .
Gifvet i Washington den första dagen i januari i vår Herres år elt tusen
åtta hundra sextiotre och af Förenla Staternas oberoende del åttiosjunde.
ABRAHAM LINCOLN.
William H. Seicard
statsminister.»
3.
Det är i ett föregående kapitel redan nämdt, alt värfningen af färgade trupper
blef af betydelse först efter 1803 års ingång och att dessas antal innan krigets
slut blifvit 150,000 man.
Det är också nämdt, att Söderns slafägare, alltså de konfedererade öfver
hufvud taget, blefvo ylterst förbittrade ej endast öfver emancipationsakten, hvilken
sporrade dem till ökade kraftansträngningar, utan vida mera öfver att se de slafvar,
dem de nyss behandlat som själlös boskap, strida emot sig, iförda Förenta
Staternas uniform.
Att hämnas denna skymf blef allmän önskan hos alla, från president och
regering till den ringaste soldat i rebellarmén. I kongressen i Richmond röstade
senatorerna för, alt »svarta flaggan skulle hissas och att ingen pardon hädanefter
mera skulle gifvas». Jefferson Davis bekräftade ytterligare sina redan gifna order,
att hvarje tillfångatagen hvit officer, som tillhörde ett fargadt regemente, samt
hvarje färgad soldat skulle behandlas som fågelfri och ej såsom krigsfånge;
kongressen stadfäste detta genom en bill af den 1 maj 1863.
Om än delta beslut ej var af någon större betydelse vid tiden för dess
fattande, blef det så mycket mera fallet senare, när negersoldater i tiotusental börjat
att manligen kämpa för »frihet och ära».
Genom påverkan af Frederik Douglass lät därför Lincoln utfärda en
mot-proklamation, som stadgade, att för hvarje af rebellerna barbariskt och i strid mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
