Kampen för och emot negerslafveriet. Ett blad ur Förenta staternas historia / 287 (1896) Author: Cecilia Bååth-Holmberg - Tema: Slavery Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Slaffrågans sista skede - 4. Grant eröfrar Richmond, 3 april 1865; general Lee kapitulerar, 9 april; Lincolns besök i Richmond; general Anderson hissar stjärnbaneret å fort Sumter; Garrison hedrad; anslag i Södern mot Lincoln; Lincolns mord; allmän sorg; Lincolns jordafärd; mördaren skjuten; Jeff. Davis’ flykt, hans tillfångatagande och sista år; »rekonstruktionsarbetet»; presidenten Johnson; den svarta rasen fri, men rättslös; Ku-Klux-Klan; trettonde och fjortonde amendementet till konstitutionen; abolitionisternas arbete slut; »The Liberator» upphör, 31 dec. 1865; Garrisons afskedsord; den färgade befolkningen erhåller rösträtt, 30 mars 1870; Negrernas nuvarande ställning i Amerika; jäsande rashat; »slafveriets återinförande»; tillståndet i Västindien och å Haiti; negerfrågan ännu olöst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och ödelagt förut blomstrande stater. Men Förenta Staterna, Västerns stora, fria
republik var räddad, och slafveriets skamfläck var utplånad från dess ära.

Underrättelsen om den stora nyheten möttes med jubel och glädje; från stat
till stat gick det glada budskapet; alla kyrkor voro öfverfyllda af människor, som
med sång och lof ville deltaga i tacksägelsehögtidligheterna; alla läppar uppstämde
»Praise God from whom all blessings flow»[1], och krigsministern Stanton lät å
Washingtons Kapitolium inrista: »Ära vare Gud, som oss segern gifvit hafver».

General Robert Lee.

Vid tiden för general Lees kapitulation besökte Lincoln Richmond, från
hvilken stad de konfedererades regering hals öfver hufvud flytt. Han anlände dit
helt obemärkt, endast åtföljd af en minderårig son och amiral Porter. Men snart gick
det som en löpeld genom staden: »Lincoln är här», och från alla gator och
gränder framströmmade den färgade befolkningen för att hälsa honom; jubelrop
och välsignelser hördes rundt omkring honom, hvart han gick, männen föllo på
knä, gråtande af glädje, och kvinnorna höjde sina små barn i luften, för att de
skulle se den man, som befriat dem från slafveriets bojor. Den 9 april återvände
han emellertid till Washington.

Det stora kriget hade börjats med Fort Sumters bombardement i Charlestons
hamn, och nedfirandet af stjärnbaneret där hade varit tecknet till allmänt broderkrig.
Nu skulle åter flaggan under en stor nationalfest hissas på Fort Sumters ruiner,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>