Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ett bref och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Åh hå, utropade han glad, nu vet jag åtminstone
i hvilken lägenhet hon befinner sig. Det är till höger
om trappan i tredje våningen — just där de i fredags
inte ville släppa in mig. — — —
Nu vaknade åter hans gamla tro på att Kurt funnes
där, och han föresatte sig att nu skulle han inte
låta sig afvisas. Och han kände sig så säker på den
lyckliga utgången, att han beslöt gå ut och spisa
frukost innan han företog något vidare.
— Skulle Kurt gå ut, tänkte han, så skall jag nog
vakta ut hans återkomst, ty nu vet jag hvar jag har
honom. Men förmodligen var det söndagsfrukosten
åt honom Ida hade i den stora korgen, och då blir
han inte färdig före mig, ty jag skall snart vara
tillbaka.
Vid återkomsten gick han direkt upp i gårdsbyggnaden
och knackade på den af honom nu kända
lägenheten.
Intet svar. — —
Han slog verkliga trumhvirflar på dörren, men
ingen kom för att öppna och från lägenheten hördes
inte en knäpp. Han lade örat till dörren och
lyssnade, men inte ett ljud.
Åter en trumhvirfvel. - Då dök plötsligt upp en
flicka i förstugan utan att han märkte hvarifrån hon
kom.
— Dom ä’ inte hemma, sade hon.
— Hvart ha de då tagit vägen? —
— Åh, dom gingo väl ut för att spisa frukost i skogen,
efter som dom hade matkorgen med sig.
— Hur många voro de? —
— Tre — två fruntimmer och en karl. Jag såg
dem, då de gingo ut för trappan, och hörde att de
kommo från den lägenheten.
— Hur såg karlen ut?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
